ARBETE & FRITID - EN ANNORLUNDA MUSIKGRUPP

Arbete & Fritid från Uppsala var en märklig grupp. Inget "rockband" utan snarare en alternativ musikgrupp med gränslöst spektrum. Deras influenser kunde komma från svensk          folkmusik, traditionell musik från olika delar av världen, modern jazz och friform, avantgarde av olika snitt, gamla schlagers osv.

Deras hållning var intressant. Men det fanns något trevande över deras musik. På skiva lyckades de sällan särskilt väl. Egentligen var de ett live-band, men jag har en gräslig konsert på gamla restaurang Terrassen i Helsingborg ca 1974 i osaligt minne.

En samling som "Deep Woods, 1969-1979" (Resource saml.-CD 1997) borde vara tacksam för en grupp med så ojämna skivor, som ändå lyckades lysa upp i små avsnitt här och där. Men urvalet på denna antologi är underligt.

Gruppens första album "Arbete & Fritid" som kom ut 1970 på Sonet är på vinyl en svårhittad raritet. Det har aldrig getts ut i helhet på CD och det är synd, för det är det närmaste en lyckad skiva de kom. En helt personlig mix av jazz, minimalism och svensk folkmusik, med ett psykedeliskt, mystiskt omslag. Öppningslåten där, "Damen i svart", är en storartad uppstart. Den fina inspelningen har inte tagits med, vilket är frustrerande. Det har däremot "Esso Motor Hotell" (1970) och några andra spår från samma album.

I den uppsättningen medverkade bl.a. multi-instrumentalisten Kjell Westling och trumslagaren Bengt Berger. Lite senare är utmärkta "Gånglåt efter Lejsme-Per" (1973), från det årets haltande album. Där gjorde de också något kallat "The European way" i två delar, byggt på baltiska melodier. Del 1 är trögflytande medan rytmiska del 2 är en kort pärla av sväng och spelglädje. Här är den märkligt avklippt, bara tröga del 1.

Det finns flera fina, folkklingande stycken här, som "Franska valsen". Och när väl Roland Keijser vågar komma loss är han en underbar saxofonist. Å andra sidan finns en del knäppa prator (av Ove Karlsson, tror jag) med psykigt kaos som provocerar mig. Samlingen  "Deep Woods" lyfter bara bitvis fram gruppens märkliga storhet. Mera bekräftar den bilden av ett  kufiskt band som ibland spelade under sin förmåga.

Betyg: **