EGENSINNIG HÄLSNING FRÅN LOS ANGELES I SMOG

Jag blev snopen när jag först hörde denna skiva, "Greetings from L.A." (Straight / Warner Bros LP 1972) med Tim Buckley. Hade föreställt mig den kultförklarade sångpoeten som en spröd  singer / songwriter.

Istället öser han igång med "Move with me" som en bredbent, krämig, gläfsande bluesrock. En musikstil som jag vanligtvis inte är särskilt förtjust i. Men Tim Buckley var en ylande röstkonstnär.

Med fyra oktavers omfång och dramatiska utspel kan han som sångare erinra om Captain Beefheart, eller om Tom Waits (som var aktiv först efter Buckleys död). Det är samma teatraliska gester och bisarra vansinne. Långt ifrån den lågmälde vissångare som jag föreställt mig (och som mera motsvaras av hans tidiga album).

Det är häftigt, men det blir lite enahanda med grabbrocken här, trots låtarnas inbördes variation. Ibland glimmar det till. I "Sweet surrender", det bästa spåret, lägger Buckley till en liten stråk-ensemble som skruvar skalorna i stor dramatiken. Jag hade önskat mig av det.

"Hong Kong Bar" är en humoresk, förmodligen en vink till gamle evergreen-kompositören Hoagy Carmichael. Hela albumet är alltså ett surrealistiskt vykort med hälsning från ett Los Angeles dränkt i smogens dimmor. På baksidesfotot bär Tim Buckley gasmask.

Han var en märklig singer/songwriter, fick aldrig något större kommersiellt genomslag. En kalifornisk berättare som befann sig någonstans i Zappas och Mothers vänkrets (turnerade ofta med dem). Förblev en kultfigur och en "finsmakarartist".  Han dog 1975 till följd av drogmissbruk, i den beryktade åldern av 27, nej 28 år. Hans son Jeff Buckley (född 1966) blev också en framstående singer/sångwriter på 90-talet. Också han gick en för tidig död till mötes, 1997.

Betyg: ***