Lorres musikhörna

Musik, jazz, klassiskt, rock, litteratur, film, konst, kulturhistoria osv.

torsdag, oktober 31, 2013

NYTÄNDNING FÖR BLOOD, SWEAT & TEARS

"New Blood" (CBS LP 1972) signalerade en ny era för Blood, Sweat & Tears. Ny sångare, Jerry Fisher, som ersatte personlige frontfiguren David Clayton-Thomas. Ja, de flesta av medlemmarna var faktiskt utbytta nu.

Bland de nya fanns vår egen svenske, fine gitarrist Georg "Jojje" Wadenius som flyttat över till New York, från sitt kreativa spel här hemma med bl.a. Made in Sweden, Pugh, Solar Plexus  och Cornelis. Dessutom hade han gjort en omtyckt barnskiva, "Godá godá" (1969).

Jojjes medverkan gjorde att "New Blood" fick viss uppmärksamhet här i Sverige. I övrigt gick den rätt spårlöst förbi och idag är den bortglömd. Det är synd, för här påbörjade Blood, Sweat & Tears något nytt. En utveckling av de mera jazziga sidorna som hela tiden funnits där som en möjlighet, och som borde suttit klockrent nu när jazzfusion och jazzfunk var genrer i spännande utvecklingsfaser.

Nye sångaren Jerry Fisher var uppenbarligen mycket förtjust i gospel. Det märks i sånger som "So long, Dixie" och "I can't move no Mountains". De flesta av gruppens låtar nu liksom tidigare var väl arrangerade, utbyggda covers. Jerry Fisher var skicklig rent vokalt, men en smula färglös. Knappast med samma personliga signum som den väldige Clayton-Thomas.

Mera intressanta är de fina, jazziga utflykterna i "Velvet", "Snow Queen" och "Alone". Och inte minst i avslutande "Maiden voyage" (av Herbie Hancock), som Jojje får till sitt förfogande. Hans speciella scatsång (ordlös sång unisont med gitarrsolot) gav honom en helt unik färgstyrka som solist.

Mera tveksam är en marschlik tolkning av Bob Dylans "Down in the flood" som inleder skivan. Men Blood, Sweat & Tears hade alltid plats för underbara solister. Förutom Wadenius glänser också Lou Marini jr på saxofoner, Lew Soloff på trumpet, Larry Willis på elpiano och inte minst Dave Bargeron på trombon (och tuba).

"New Blood" skulle bli en nystart. Men tyvärr var gruppen redan inne i en uppförsbacke. De skulle snart plågas av alltför många avhopp och medlemsbyten. Det skulle bli svårt att behålla fräschören i en så stor, otymplig grupp. Men det skulle bli senare. "New Blood" är väl värd att återupptäcka.

Betyg: ***