MERA AV ARNE DOMNÈRUS

En dubbelsamling till med Arne Domnérus? Vi hade ju nyss "Best of Dompan". Ja, men kort efter det köpet fick jag denna "Black Sheep"  (Universal saml.-2CD 2011), och trots att mycket av innehållet var samma tog jag gladeligen emot denna utgåva.

För medan "Best of Dompan" var en bred samling, med inspelningar från 1950-talet och framåt, med olika jazzgrupper, solister (Monica Zetterlund!), Radiojazzgruppen, sångkörer och lilla trion, så är detta en mera nischad samling med just det där trioformatet och andra små besättningar, från Domnérus kreativa 70-tal.

Det är spår från fyra olika ordinarie album: "Fancy" (1970), "Svarta Får" (1974), "...spelar Povel Ramel" (1976) och "Vårat gäng" (1979). På den första spelar den eminenta och ypperligt lyhörda trion Domnérus - altsax och klarinett, Rune Gustafsson - akustisk gitarr, Georg Riedel - kontrabas. På "Svarta Får" bara Domnérus och Gustafsson. På de övriga små besättningar med geniale Bengt Hallberg - piano.

Det kan tyckas naket med dessa kammarformat. Men det är just det som är så bra. Fast de är improviserande jazzmusiker lyfter de här fram de enkla, fina melodierna och låter dem tala för sig själv. Det är med spelglädje, lekfullhet, respekt och en mycket stor musikalitet vi får höra sådana trudelutter som "En månskenspromenad"  och "Regntunga skyar" (1970), "Gamla Stan" (1974) och andra gamla visor och schlagers.

Även Taubes "Nocturne" (1974), liksom Cornelis "Grimasch om morgonen", "Barnen i höjden" och "Här kommer Pippi Långstrump" av Jan Johansson (alla 1970) får nya dimensioner. Det får också "Gammal fäbodpsalm"  (1974), som finns i så många, slitna versioner. Här blottläggs den i sin avskalade skönhet.

Och så alla Povel Ramel-kompositioner som utgör nästan hälften av samlingen. "Följ mej bortåt vägen", "Johanssons boogie-woogie-vals" (båda 1976) och "Vårat gäng" (1979) är bara några av dem.

Betyg: ****