NEIL YOUNGS SORGESÅNG

Inledande "Out on the weekend" är en av de sorgligaste sånger jag vet. En stapplade, ledsen country-melodi om ensamhet. Där är hans styrka. Att Neil Young är en av de mest ärliga, hudlösa, sårbara singer-songwriters som finns vet vi alla.

Hans skivkatalog, från Buffalo Springfield 1967, till dags dato, är omfattande och imponerande. Oftast har han rört sig bland uttryck av ballad, country, rock och ilsket utlevande taggtråds-rock (ofta i de politiska sångerna). Men variationer finns. Fast grunden är sångaren med gitarr och musnpel.

Ur hela hans väldiga diskografi, som ärligt talat är rätt ojämn och innehåller många snarlika album, är det ändå några titlar som sticker ut. Bland dem är tidigare nämnda "After the goldrush" (1970) och inte minst denna, "Harvest" (Reprise LP 1972). Hans förmodligen mest kända skiva.

Texterna är mörka. "Skördetid". Det är både den politiska baksmällan efter USA:s 1960-tal, och den personliga smällen där kolleger gått under av droger. "The needle and damage done" är i dödens närhet, medan "Heart of gold" har ljusare ton. Framhållas bör också insiktsfulla "Old man".

Inspelad live i studion, utan massa extra pålägg och fix. Med Jack Nitzsche på piano och några andra musiker under det tillfälliga namnet The Stray Gators. De direkta tagningarna ger ett okonstlat, genuint intryck. Undantag är två kortare sångnummer inspelade live med stor symfoniorkester i UCLA-hall, Kalifornien. De smälter fint in i helheten tack vare albumets sammanhållna känsloläge.

Ett klassiskt album av kanadensiske rockpoeten Young från Kalifornien. Och en av 1972 års stora skivor. Fast hans förra soloalbum "After the goldrush" ligger mig närmre om hjärtat.

Betyg: ****