EN HÄRLIG ÅTER-FÖRENING I JAZZ

"We're all together again for the first time" (Atlantic live-lp 1972), ett härligt utrop som titel på den här skivan med Dave Brubeck, Paul Desmond och Gerry Mulligan.

Inspelad vid konserter i Paris och Rotterdam. Tre av de mest centrala musikerna i framför allt 1950-talets amerikanska Cool jazz. Här "gamla" veteraner. Nåja, de var här i 50-årsåldern. Rena ungdomen jämfört med många av dagens etablerade rockmusiker.

Paul Desmond på altsax hade ingått i pianisten Dave Brubecks kvartett sent 50-tal och gjort nyskapande inspelningar som "Take Five" från LP:n "Time Out" (1959). Avantgardisten Brubeck hade experimenterat med jazz i udda taktarter och ovanliga harmonier. En jazz som då blev mäkta populär, inte minst i studentkretsar. Men Paul Desmond hade brutit sig ur och bildat eget. Fick en halvstor karriär i eget namn på 60-talet.

Gerry Mulligan, virtuos på barytonsax, hade på 50-talet bl.a. sin pianolösa kvartett tillsammans med fine trumpetaren (och sångaren) Chet Baker. Gerry Mulligan och Dave Brubeck hade jobbat en hel del ihop på 60-talet, förevigade t.ex. på en fin live-inspelning från Berlin.

Men detta är alltså första gången som alla tre återförenas. Och det är verkligen en härlig skiva som vibrerar av spelglädje och musikalitet. "Unfinished woman", "Rotterdam blues" och den japanskt spröda "Koto song" är några av titlarna. Och så en lång, uttöjd version av gamla jazzhiten "Take Five", där alla fem får blomma ut. De övriga musikerna är Alan Dawson på kontrabas och Jack Six på trummor (med ymnigt solo i "Take Five").

Förutom spelglädjen finns här också ett kraftigt driv jämfört med gamla studioskivorna. Paul Desmonds altsax kunde annars bli lite VÄL lätt och luftig. Poetisk men kraftlös. Här matchas han fint av Gerry Mulligans frodiga, tunga baryton. Mulligan, vid denna tid rätt hipp med långt hår och stort, yvigt skägg, spelar här bättre än någonsin. En mycket trivsam återförening. Och publiken är entusiastisk förstås.

Betyg: ****