SOULDROTTNINGEN ARETHA IGEN

Att Aretha Franklin är en fantastisk souldrottning vet vi alla. Vad kanske inte alla vet är att hon faktiskt gjorde sin första LP-skiva redan 1956, som 14-åring! Den har inte gått till historien. Det har inte heller de jazzbetonade skivor hon fick göra under tidigt 60-tal.

Aretha Franklins storhetstid började egentligen 1967, med övergången till skivmärket Atlantic. Då fick hennes gospelmättade sång och pianospel blomma ut med själ och hjärta. De inspelningar hon gjorde då, sent 60-tal är oslagbara och gav henne för evigt epitetet "Lady Soul" (som också var en albumtitel 1968).

Den guldperioden, 1967-69, har jag redan avhandlat med skivan "Aretha's Gold" (1969). Detta är en fortsättning, "The Very Best of Aretha Franklin, vol. 2 : The 70ies" (Rhino/Atlantic saml.-CD 1994). Jag har tidigare inte varit så bekant med hennes tidiga 1970-tal. Men det visar sig vara lika fullödig soul här, perioden 1970-76.

Här är sånger bl.a. från albumen "Spirit in the dark" (1970 - titellåten!), "Young, gifted and black"  (1972) och "Hey Now Hey" (1973). Bland enskilda sånger märks "Don't play that song" (1970) och en gospellik version av Paul Simons "Bridge over troubled water" (1971). Men det är klart, "Aretha's Gold" med hennes guldperiod 1967-69 är ändå starkare.

Varje gång det är dags för Polar Music Prize har jag några ständiga gissningar som aldrig tycks slå in. Arvo Pärt och Philippe Entremont bland klassiska. Och inom populärmusik hoppas jag varje år på Brian Wilson, Chick Corea - och Aretha Franklin. Visste vore hon en värdig pristagare?

Betyg: ***