MONICA ZETTERLUNDS BÄSTA!

Monica Zetterlund är högaktuell nu, tack vare filmen om henne, "Monica Z". Har ännu inte sett den, men vill se, och vill se Edda Magnasson som lovordats så. Vill se historien, trots att jag tror på Tom Alandhs kritik.

För jag är mycket intresserad av Monica Zetterlund. Har alltid beundrat henne. Kan hennes karriär och historia väl. Och dessutom var hon i centrum av ett mycket kreativt, svenskt 60-tal (alla jazzmusiker, Hasse & Tage, Povel osv).

Ur hennes rätt röriga och ojämna skivkatalog är denna en av hennes absolut bästa. "Monica / Monica" (Odeon LP 1971) tillsammans med Monica Dominique (orgel, piano, arrangemang). Med ypperliga musiker som Bernt Rosengren (tenorsax), Georg "Jojje" Wadenius (gitarr) och Gals & Pals (sångstämmor) m.fl.

Det är inte alls känt som album, och det är verkligen synd. Däremot är många av de tio låtarna kända och ofta förekommande på samlingar. "Trubbel" av Olle Adolphson till exempel. Hur mästerligt Monica går in i den märkliga berättelsen om bohemliv och svartsjuka. Med ett fint stråk-arrangemang som understryker textens detaljer.

Eller "I valet och kvalet", en dikt av Gustaf Fröding som tonsattes av Jan Johansson och blev en svårmodig blues på värmländska. Monica som störst! Eller hårdsvängiga "Du mitt liv", efter George Harrisons "My sweet Lord". Ångest över ett bortslösat liv, som mera ekar av trots och överlevnad.

Andra frukter av Monica Dominiques suveräna arrangemang och Monica Z:s sång som allra bäst är inledande "En man mer att glömma" och sobert softjazziga "Vad vet väl jag?", där Bernt Rosengren kommer in på stärkande tenorsaxsolo över en glidande stråkmatta och Dominiques svängiga elpiano.

Noteras bör också att Z tolkar Z. Ja, Monica Zetterlund sjunger faktiskt en jazzvals av Frank Zappa ("Toads of the short forest") till en nonsenstext full av svenska personnamn. Den är en bagatell på skivan. Men en rolig och färgstark bagatell (Monica garvar på slutet).

Albumet "Monica / Monica" finns faktiskt som helhet på CD. Då under kryptiska titeln "Diamanter", där det är sammanslaget med Monicas betydligt svagare album "Hej Man!" (1975). Synd att det inte lyfts fram mer än så, med vinylens originalomslag ovan. För bredvid "Sakta vi går genom stan"  (1962) och "Sweet Georgie Fame" (1967) är detta Monica Z:s allra bästa album någonsin.

Betyg: *****