"PROGGEN - MUSIKRÖRELSENS UPPGÅNG OCH FALL"

Det är titeln på en bok av Håkan Lahger, en bra bok. "Proggen - musikrörelsens uppgång och fall" (Atlas inbunden bok 1999) tog ett kunnigt och insiktsfullt helhetsgrepp om denna epok inom svensk musikhistoria (cirka 1968-1980). En epok som blivit både omhuldad, kritiserad och rent utskälld genom åren. Men sällan så väl och nyanserat beskriven som här.

Till de första 1000 exemplaren av boken medföljde en saml.-CD. När jag hittade boken på antikvariat hade jag turen att få med denna skiva. Det är en alldeles utmärkt liten samling.

Jag har definitivt rötter i den svenska progressiva musikrörelsen. Växte upp med den. Gillade kreativiteten och mångfalden, inte minst bland de artister som oftast spelade in på Silence och som faktiskt också var musikaliskt progressiva: Samla Mammas Manna, Kebnekaise, Fläsket Brinner, Bo Hansson, Ragnarök. Många av dessa spelade färgrik instrumentalmusik.

Samtidigt fanns det andra sidor av proggrörelsen som jag avskydde. Det överpolitiserade, sekterismen, dogmatikerna, den groteska tidskriften Musikens Makt. Det sjukliga hatet mot ABBA. Den stenhårda Göteborgs-falangen var jag aldrig förtjust i. Men vad gällde dömande attityd tyckte jag den saken blev värre i punkrörelsen. Jag har aldrig hört den kritiken riktas mot punken.

Nåväl. Denna bok-CD:ns urval är inte omfattande (17 spår). Men det är välvalt och intressant, kompletterar på ett bra sätt Håkan Lahgers välskrivna texter. Hoola Bandoola Band är förstås obligatoriska i sammanganget. "Man måste veta vad man önskar sig" (1972) är en fin Wiehe-sång. Den tidiga underground-gruppen International Harvester, som var rätt svåra att få grepp om, glänser med minimalistiska "Sommarlåten" (1968).

Fine gitarristen Kenny Håkansson, mest känd från Kebnekaise, gör en bedårande vacker instrumental-ballad kallad "Till Cathrine" (1973). Den var med på en obskyr LP, "Tillsammans", som Greg Fitzpatrick hade satt samman. Vissångaren Kjell Höglund får här blomma ut i sitt litterära mästerverk, eposet "Slutstrid" (1979). En 9 minuters laddad sång där en medeltida skräckhistoria får en häpnadsväckande vändning à la Hesses "Stäppvargen". Från en skiva där Höglund gör upp med vänstern.

I övrigt medverkar nämnda Samla Mammas Manna och Kebnekajse, liksom Blå Tåget, vissångaren Jan Hammarlund och nyss avhandlade "Sånger om kvinnor". Plus en hel del till.

Betyg: ***