BRITTAS RESTAURANG OCH ANNAT

"Svenska Partyklassiker" (EMI saml.-CD 2009) med diverse svenska underhållningsartister, är diffus och svår att belägga eftersom titeln är så allmänt hållen och kan ge träff på nästan vad som helst. Den här typen av samlingsskivor har oftast kort livslängd. Går ut från förlaget och ersätts av någon annan snarlik med lika allmän titel.

Låt oss fokusera på några spår i innehållet istället. "Häng me' på party" (1971) med Ulf Neidemar är en glad festvisa av den gamle TV-medarbetaren som sjöng som hobby och är för evigt förknippad med denna slagdänga.

"Brittas restaurang" (1970) med Sveriges Jazzband är en av de bästa låtar jag vet. Vilken rivig, hårdsvängande gladazz med Gösta Linderholms sköna sång och roliga nonsenstext. Ett minne från den tid jag diggade både Sveriges Jazzband, Vieux Carré Jazzmen och Papa Bue. Är tradjazz ett minne blott?

"Moviestar" (1975) med Harpo är en fin poppärla och en klassiker. Harpos varma sång, melodin och den fina produktionen av Bengt Palmers gör den till en hitlåt som står sig. Också tidiga Robban Broberg är rolig att höra. "Uppblåsbara Barbara" och "Ingela" från hans festliga album "Tjejjer" (1969) är härligt 60-talistiskt uppsluppna à la gamla TV-farser av Lasse Hallström. Och Björn Skifs är alltid bra sångare i "Michelangelo" (1975).

Sedan kan jag hoppa över Yngve Forssells orkester, Streaplers, Lalla Hansson, Byfånarna (jo de heter så) och Perikles. Medan Hep Stars och Anne-Lie Rydé har jag på egna album. Men tycker man som jag om svensk populärmusik är sådana här triviala samlingar sällan helt utan poänger.

Betyg: ***