MED SPELMANSFIOLER IN I PROGGEN

Contacts första album "Nobody wants to be sixteen" hamnade i någon slags hemlöshet mellan gammalt och nytt i svensk rockhistoria. Men här hade det plötsligt hänt saker.

När popgruppen Contact slog sig ihop med spelmanstrion Skäggmanslaget i "Gråtlåten, polska efter Hjort-Anders", var det början till en helt ny fusion. En svensk folkrock. Låten var med på Skäggmanslagets LP "Pjål, gnäll och ämmel" (1970), som i allt övrigt var en genuin folkmusikskiva.

Det samarbetet gav rejäl inspiration till Ted Ström och de andra i Contact. "Hon kom över mon" (MNW LP 1970) är en svensk klassiker, med sina fina låtar i en verkligt egen stilbrygd. Det är pop med inslag av spelmansfioler, mollklanger och texter om landsbygdens avfolkning. Ett ganska "lätt", poppigt sound, men just i mötet med granskogarna blir det fina brytpunkter. Och framför allt, med välskrivna melodier av Ted Ström, Lorne De Wolfe och Ted Sterling.

I öppningen "Grannlåt" är just mötet mellan folkfioler och popkomp fulländat. Lorne De Wolfe sjunger om forna bygemenskap kontra nutida, själlösa stadsmiljöer. Lite patetiskt men näpet tidstypiskt. Hur annorlunda låter inte De Wolfe här, än när han 10 år senare skulle sjunga i 80-talistiskt storstadschica Hansson De Wolfe United.

Men vidare i detta album. "Fisken", med Cream-gitarr till töntpopkomp om miljöförstöringens helvete. "Nattens drottning" är en sång som stilmässigt låter väldigt mycket Procol Harum, medan "Vägen gick vindlade grå" mera tangerar Donovan. "Ogräset sprider sig på vallarna" är något annat. Kollektivt sjungen Gröna vågen-text till agitatoriskt stram visform.

I "Smultes vals" och "Minnen" slår bygdenostalgin över till pekoral. Titelsången "Hon kom över mon" är tungfotad, vemodig och vacker. Men även där blir travestitexten patetisk. Den dramatiska "Vargarnas natt" är spännande, med energiskt ylande fioler. "Samma vindar, samma dofter" är en mycket fin Ted Ström-sång där 30-talets depression ställs mot 70-talets arbetslöshet, till en betagande kabarémelodi.

Så avslutas skivan med "Jass", en Jan Johansson-doftande instrumental melodi som fulländar albumets stämning. Och det är det som är så bra med denna skiva. Den har starka melodier med variationer stilmässigt inom Contacts personliga, svenska proggrock. Texterna är väl mera att betraka som - tidstypiska. "Ogräset sprider sig på vallarna / Maskinerna glänser i hallarna".

Betyg: ****