SAMLING MED B, S & T

Har redan nämnt flera gånger att jag är och alltid varit ett stort fan av Blood, Sweat & Tears. Deras snygga, välskrivna arrangemang är ännu oöverträffade i musikvärlden. Deras raka, något försiktiga popjazz för niomannabandet med blås och allt är ännu lika njutbara och roliga att lyssna på.

Att sedan gruppen och dess stil mobbats ut av ortodoxa rockkritiker och -lyssnare, alternativt bara glömts bort helt, är något jag försöker stålsätta mig mot. Även om det är svårt ibland.

Deras andra och tredje album (1969 resp 1970) är bäst och de jag lyssnat mest på. De är skivor jag kan utan och innan. När jag köpte denna samling, "The Collection" (Castle Collection saml.-CD 1993) gjorde jag det som en provkarta över resten av deras karriär. Efter det har jag emellertid samlat på mig alla deras väsentliga album, både separat och i form av boxen i serien "5 Original Albums", som täcker komplett från första albumet "Child is father to the man" (1968) till och med "New Blood" (1972).

Jag lyckades komplettera med en CD-utgåva den numera ytterst svårhittade "No Sweat" (1973). Dessa olika album behandlas också enskilt i denna blogg. Vad Blood, Sweat & Tears gjorde efter 1973 är av mindre intresse.

Således är denna samling i praktiken rätt överflödig. Men är man fan så är man. Alltså lyssnar jag här gärna ännu en gång t.ex. på Al Koopers fina "My days are numbered" och den intensiva kärleksballaden "I love you more than you'll never know" (båda 1968), skinande ståtliga "Smiling phases" och "And when I die" (båda 1969), gospelmättade "Hi De Ho" och Lew Soloffs trumpetsolo i "Lucretia MacEvil" (båda 1970), tunggungiga "Go down gamblin'" (1971) och låtar som jag återkommer till på albumen "New Blood" (1972) och "No Sweat" (1973). Där hade Jerry Fischer ersatt David Clayton Thomas som sångare.

De mycket få låtar på samlingen som är från tiden efter 1973 är som sagt försumbara. Kan ändå nämna en rätt förutsägbar version av Beatles "Got to get you into my Life" (1975), som passar för B,S&T:s blås-sättning. Och den deliriskt sentimentala "You're the one" (1976).

Betyg: ***