"SPOKEN POETRY" MED GIL SCOTT-HERON

Det här måste vara världens första rap-låt. Nej, kanske inte. Talad poesi till musik har alltid funnits (t.ex. Evert Taube, "Böckerna och muren"). Men inom afro-amerikansk "black music" måste Gil Scott-Heron vara en pionjär. Han förebådade hiphop.

"The revolution will not be televised" är en knockout som inleder skivan, "Pieces of a Man" (Flying Dutchman LP 1971). Gil Scott-Heron rappar med förtvivlan, ilska och energi den politiskt laddade texten. "Revolutionen kommer aldrig att bli TV-sänd".

Han rappar till en svängig soulrytm med jazzig flöjt. Det är äkta, levande musik, långt före scratchar och loopar och programmerade maskiner. "The revolution will not be televised" är en kanonlåt. Man sitter klistrad till Scott-Herons snabba, ordrika text och rebelliska kraft.

Resten av skivan är sånger. Fina sånger. Gil Scott-Herons soulmusik är jazzig, svängig, melodiös och luftig. Han sjunger med tydlig diktion och sången ligger långt frammixad över instrumenten. "Save the children", "Lady Day and John Coltrane" och "Home is where the hatred is" är några av titlarna. Hubert Laws på flöjt / sax och Ron Carter på kontrabas är några av de fina musikerna.

Det är snabba, snabbflygande sånger. Ända fram till avslutande "The prisoner", en ytterst långsam, hypnotisk ballad som griper tag i lyssnaren. Det är obegripligt att Gil Scott-Heron inte blev större och mer välkänd under sin aktiva tid, inte minst under det laddade, tidiga 1970-talet. Kanske var han redan då för politisk och för kontroversiell.

Betyg: ****