OSIBISA - AFRO-ROCK SOM BÄST

Redan samma år fick Osibisa ut sitt andra album, "Woyaya"    (MCA LP 1971). Det är mer profilerat. Samma virtuosa spel, samma egna musikstil med brygd av västafrikansk hi-life, karibiska rytmer, soul, jazz, fusion och rock.

Men låtmaterialet är starkare här. Bakom ännu ett gräsligt fult fantasy-omslag av Roger Dean uppenbarar sig en fantastisk musik. "Beautiful Seven" inleds med åska och skyfall i djungeln (ännu en afro-schablon, men låt gå). Saxofonisten Teddy Osei deklamerar en förkunnelse med lovsång till förfäderna. En rytmisk fest med vacker körsång och skarpa blåsare tar form.

"Spirits up above" är en fin jazzmelodi av Rashaan Roland Kirk som hos Osibisa får en storartad, kraftfull gestaltning. Åter samma själfulla mix av läsning, sång, körsång, jazziga blåsare och mycket driven polyrytmik. I "Survival" har baryton-saxofonisten / congas-virtuosen Loughty Lasisi Amao ett festligt vokalt solo ("mouth percussion").

Och av skivans sju nummer avslutas med det finaste, titelsången "Woyaya". En besjälad, vacker sångmelodi som får växa ut med flügelhorn, flöjt och rikligt slagverkande. En melodi som Art Garfunkel senare tog upp och gjorde en mjukare version av.

Man kan ha vissa invändningar. Att det våldsamma trycket i musiken och "vildheten" i utropen hos Osibisa eventuellt kan vara framlockad av västerländska producenter för att ge extra färg åt det "exotiska". Västafrikansk musik (och afrikansk musik överhuvudtaget) brukar snarare präglas av en väldig avspändhet.

Men det må vara hur det vill med det. "Woyaya" är en lysande skiva med livsbejakande, ytterst kompetent världsmusik. Osibisa (med medlemmar från västra Afrika resp Karibien, verksamma i London), fick en viss medvind senare i samband med att reggae slog igenom stort. Men de verkade länge i det fördolda, med många medlemsbyten och variationer.

Betyg: *****