JETHRO TULL OCH NARREN MED FLÖJT

Någon gång i min ungdom, tror runt 1969, fick jag syn på nya, brittiska gruppen Jethro Tull i den då kortlivade poptidningen Hej! De såg lika kufiska ut som Mothers of Invention. Yvigt skäggiga, narrlika utesovare.

Samtidigt dök de upp på Tio-i-topp med låten "Living in the past" (1969). Vilken kanonlåt! En frustande, bluesig rocklåt i ovanlig 5/4-takt, med Ian Andersons nasala sångröst och fräsande flöjtspel. Just flöjten skilde dem från allt annat man hört. Tänk att kunna spela så utlevande på en tvärflöjt.

Jethro Tull gjorde album som "Stand up!" (1969) och "Aqualung" (1971) och fick snabbt en position i täten bland de intressantaste grupperna i det öppna musikklimatet runt 1970. Musikaliskt, men också sceniskt, där Ian Anderson stod i överrock och balanserade på ett ben som en egenartad, flöjtspelande stork.

Så nu efteråt vet jag egentligen inte varför jag tappade dem. Kanske var det för att jag snubblade in på klassisk musik och på 70-talet blev rätt avogt inställd till rockmusik överhuvudtaget. Men under tiden i gymnasiet fanns verkligen Jethro Tull bland vänner runt omkring, bredvid Deep Purple, Pink Floyd, David Bowie och andra storheter.

De kreativa Jethro Tull tog avstamp i 60-talets brittiska bluesrock. Med Ian Andersons mycket personliga sångskrivande greppade de stilmässigt över många fusioner. De var både jazzrock, symfonisk rock, brittisk folkrock och en smula hårdrock ("Aqualung"). Allt på en gång. Det fick också sitt pris. När punkvågen kom och dömde ut allt som varit, hörde Jethro Tull till de mest utmobbade. Och så har det i stort sett förblivit sedan dess.

Därför så uppfriskande att höra denna lysande samling: "The Very Best o Jethro Tull" (Chrysalis saml.-CD 2001). Vilka låtar, vilken särart! Och vilken musikalitet! Öppning med nämnda "Living in the past".

Bland de många starka numren med stilmässig bredd kan nämnas "Locomotive breath" (1971), "A new day yesterday" (1969), den jazziga tolkningen av "Bourée" av J.S. Bach (1969), naturromantiska "The whistler" och "Songs from the wood" (båda 1977). Varför tog jag inte till mig dessa fina skivor när det begav sig? Men det är inte för sent. Och nutidens eventuella fördomar försöker jag stålsätta mig mot.

Betyg: ****