IMAGINE - JOHN LENNONS CREDO

Titelsången "Imagine" var för mig länge så förknippad med sorgen efter mordet på John Lennon 1980 att jag knappt orkade höra den. Så ödsligt vacker med ackorden från den vita flygeln. Så naivt klarsynt in sin utopi om en bättre värld.

Det blev en alltför grym ironi efter vansinnesskotten vid Dakota Building. Där kunde man med rätta tala om att drömmen var över. Därför stod skivan i många år ospelad hos mig. Det gjorde att jag nästan glömde bort hur bra den är.

"Imagine" (Apple LP 1971) är lika naket utlämnande, lika starkt personlig och har samma orubbliga sanningspatos som föregångaren "John Lennon / Plastic Ono Band" (1970, den med trädet).  Men det finns också en avgörande skillnad. När "Plastic Ono Band" (med trädet) var en tung, ganska krävande skiva är istället "Imagine" en mycket lättillgänglig skiva. Omöjlig att inte tycka om.

De två förstärker varandra och är John Lennons i särklass bästa och viktigaste skivor, i hans sparsamma och minst sagt ojämna solo-diskografi. Efter titelsången "Imagine", som kan få den mest förhärdade rocklyssnare att smälta, följer "Cripple inside". En country-låt med "glad" melodi men rent skoningslös text. I "Jealous guy" kryper han till korset och bekänner sin beryktade svartsjuka. En smärtsamt vacker ballad med en helt annan kvinnosyn än han hade i t.ex. Beatles "Run for your life", 1965.

I monotona "I don't wanna be a soldier" är det pacifisten Lennon som står upp. "Gimme some truth" är en makalöst vass rocklåt, där John gör upp med alla hycklare och medlöpare. George Harrison spelar en ilsket gitarrsolo som förstärker budskapet. "How do you sleep?" är en kontroversiell sång, en helt besinningslös hatlåt mot Paul McCartney. Var det Lennons svartsjuka som gav upphov till detta rent sjukliga Paul-hat vid denna tid? Men musikaliskt är den laddad.

"How?" är en av världens vackraste låtar. Ett mellanspel på skivan, men med samma illusionslösa frågor och samma balanserade stråkar som i "Imagine"-sången. Så slutar skivan med en sprittande förälskad kärlekshyllning till Yoko. Phil Spector producerade detta album, liksom det förra (med trädet..)

Betyg: *****