ZAPPA BYTER INRIKTNING

Det börjar med en aggressivt ettrig gitarrblues i någon knepig, modal tonart, "Transylvania boogie". En bra titel. Redan där markerar Frank Zappa att han byter inriktning, att han bryter med gamla Mothers-epoken.

"Chunga's Revenge"  (Reprise/Bizarre LP 1970) är en tung rockskiva, om än en experimentell sådan. Hälften sångnummer och hälften instrumentala. I sångnumren dyker duon Flo & Eddie (Marc Volman och Howard Kaylan) upp för första gången.

De kom från popgruppen The Turtles och skulle bli frontfigurer i den korta Zappa-period ("Live at Fillmore East-71") som jag inte alls gillar. Men här på detta album är de faktiskt riktigt bra. De sjunger den mycket humoristiska popparodin "Rudy wants to buy Yez a drink" och den avslutande snyftaren "Sharleena". Och ytterligare två snabba rocklåtar.

Zappa sjunger själv krämiga bluesen "Road ladies". Men resten är alltså ordlöst. Multi-instrumentalisten Ian Underwood (den ende kvar från gamla Mothers) spelar elektriskt flödande altsax-solo i den magiska titellåten. En musiker som dyker upp för första gången på denna skiva är George Duke, den fantastiske jazzfunk-pianisten. Han spelar elpiano, och även trombon (!) här. Dock utan att få glänsa riktigt.

"Chunga's Revenge" är ingen av de Zappa-skivor jag sätter främst. Men som alltid finns här enskilda  lysande partier. Ett sådant är "Twenty small cigars", en alltför kort, spröd jazzvals. Tydligen ett överblivet spår från "Hot Rats"-inspelningarna. Å andra sidan finns här också ett riktigt uselt spår. Röriga live-partiet "The Nancy & Mary music", som är onödigt och sänker helhetsintrycket.

Betyg: ***