SISTA SUCKEN MED GAMLA MOTHERS

Tiden kring 1969-70 upplöste Frank Zappa den ursprungliga, flexibla gruppen The Mothers of Invention. Så flexibel att den snarast var att betrakta som ett löst kollektiv där medlemmar kommit och gått.

Det gamla avantgarde-Mothers och underground-Mothers avslutade med "Weasels ripped my flesh" (Reprise/Bizarre LP 1970). Ett vilt hopsatt hopkok med lika sedvanligt knäppt omslag som alla andra Mothers-skivor.

Och det här är verkligen överkurs, mest för oss Mothers-älskare. Det är hopklippt på ett förbryllande sätt och ger i stort ett rätt disharmoniskt intryck. Delar av gamla Mothers framträdande, hur originella de än var, kan bli rätt påfrestande. Att höra Roy Estrada vråla falsett i "Didja get any onya?" är inte kul.

Men som alltid på Zappa-skivor finns det enskilda briljanta partier som lyser upp. Violinisten och bluesmusikern Sugarcane Harris överraskar rejält när han plötsligt vräker loss i råbluesiga "Directly from my heart to you", en låt av Little Richard.

Sångaren Ray Collins överraskar också med en sällsynt fin sångmelodi, "Oh no", följd av "The orange county lumber truck", ett snyggt tema som Zappa sedan återanvänt på andra skivor. Harmonisk, mitt emellan kaotiska ljudorgier, är också korta jazzvalsen "Toads of the short forest". En låt som faktiskt Monica Zetterlund och Monica Dominique gjort en cover på, då med titeln "Zäpo-vals".

Bland de intressanta konstmusik-avsnitten finns  "Eric Dolphy Memorial Barbecue" och "The Dwarf Nebula processional march", medan "My guitar wants to kill your mama" är en rätt tramsig rocklåt av Zappa. Men att avsluta hela skivan med en minuts kompakt, vitt brus är inget kul skämt.

Betyg: ***