EN RIKTIG SVENSK KLASSIKER

Producenten Anders Burman på Metronome fortsatte att hitta talanger och producera fantastiska skivor. Inte minst svensk vispop åren runt 1970.

Hade han ett knep så var det nog just att inte överproducera, utan låta artisterna spela ut och förse dem med bra arrangemang ur sitt starka musiker-stall.

Bernt Staf "När dimman lättar" (Metronome LP 1970) är en sådan där unik debutskiva som verkligen lyser som en juvel i svensk skivhistoria.

Bernt Staf, vem var han? Ung trubadur och sjöman från Stockholmstrakten. Gjorde egna visor och sjöng dem med gäll, hård och rätt skrikig röst. Egentligen helt osannolik som vissångare. Någon skönsångare var han väl inte, men hans oslipade uttryck hade en personlig färgstyrka som lyftes fram fint av Burman.

Sången "Familjelycka", som inleder skivan, blev en hit. En underfundig, varm kärleksvisa med originella strofrader. "Du är så söt när man ser spetsen på din tunga / Ja, jag vill locka dig att älska och att sjunga".

"Hovmästarsoppa" är något så ovanligt som den första, svenska funk-låten. Fast det visste ingen då. Man blev mer förbryllad av den långsökta texten som antyder revolution. "Mitt livs novell" är en skönt anspråkslös ballad, medan han i "Kalla stjärnor blinka" leker Schubert och tar i så stämbanden spricker i en naturlyrik till piano (av Björn J:son Lindh).

Samma naturlyrik och ustpel finns i vackra "Höststämning". Men skivans höjdpunkt är ändå "En nattdröm" i två delar. En hallucinatorisk, erotisk paradisdröm som för tankarna till Gustaf Fröding och "En morgondröm". men i sista versen väcks Staf brutalt ur drömmen. "Se'n kommer vardagen hit, bilar och skit / och bjuder ut husgeråd".

Den varma naturlyriken, med miljöengagemang och underfundiga ordvändningar var Bernt Stafs signum, förutom hans märkliga sångröst. Han skulle fortsättningsvis inte komma i närheten av sin debut "När dimman lättar". Han gled från det naturlyriska till det mera plakatpolitiska.

Betyg: *****