PINK FLOYDS SYMFONISKA KO

Vi börjar med omslaget. Varför står det en ko och blänger på omslaget till "Atom Heart Mother" (Harvest LP 1970)? Vad menade Pink Floyd med den gåtfulla titeln? Fotot är vackert, exakt, avskalat. Omslaget nästan helt utan text.

Titeln och bilden antyder natur, liv och ursprung. Men vi låter det gåtfulla få vara. Det är en del av Pink Floyds konstnärsskap. När "Atom Heart Mother" kom ut var det ännu den post-psykedeliska epoken. Det var vanligt med överlastade omslag (se Santana "Abraxas" här nyss). Samtidigt var det inne med naturromantiska gröna vågen-omslag. Creedence "Green river", Dylans "Self portrait", Pugh "Ja, dä ä dä". Och detta.

Bakom Pink Floyds omslag med en blängande ko som vänder rumpan till, möter vi på LP-sida 1 en lång, ordlös, symfonisk svit. Den är så vilsam, så vacker, så mäktig och så mystiskt beslöjad att man blir lycklig. Sättningen är Pink Floyds rockkvartett, en cello, en handfull bleckblåsare (trumpeter, tromboner) och en blandad kör.

En spännande svit med flera variationer. I ett avsnitt spelar David Gilmour bluesigt gitarrsolo medan kören smyger på med djärvt modernistiska sångstämmor. I ett annat får blåsarna spela ut i smattrande fanfarer. I ett tredje körs allt igenom en bandspelare med hiskliga loopar. Men helt igenom, detta lugna tempo. Denna klara melodik. Det är stort.

På LP-sida 2 finns tre stillsamma sånger. Drömskt vackra, nästan berusat sömniga. Så avslutas albumet med ännu en instrumental svit, "Alan's psychedelic breakfast". Ett stillsamt vansinne som är musikaliska variationer över corn-flakes, kaffepanna, stekt bacon och morgonsömnigt mumlande. Hur kan man komma på en sådan vansinnig idé?

Den psykedeliska frukosten är lika genialisk som allt annat på detta märkliga album. Allt utspelas på en grön äng, och genom hela musiken står den trygga kossan lugnt och genomskådar oss. "Atom Heart Mother" är ett mästerverk av Pink Floyd. Skulle en skiva som denna kunna gjorts i någon annan tid?

Betyg: *****