ALBUMET SOM ALLA LYSSNADE PÅ

Ja, så var det. När jag gick i högstadiet, våren 1970, var detta skivan som ALLA lyssnade på. Denna och Creedence "Cosmo's factory". Creedence berörde mig inte, men det gjorde Simon & Garfunkel.

"Bridge over troubled water" (CBS LP 1970) blev en sådan makalös succé att den hämmade dem från vidare samarbete. De tröttnade också på varandra. Efter denna milstolpe gick de skilda vägar.

Det är ett storverk som börjar med den psalm-liknade, förtröstansfulla titellåten. De sjunger var sin vers för att förenas i den tredje. Det gospellika pianokompet ger samtidigt intryck av romans à la 1800-tal. Och Garfunkels höga, starka bröstton är mäktig.

Via indiansk folkmusik i "El condor pasa" och afro-rytmer i "Cecilia" går bryggan över i den raka poplåten "Keep the customer satisfied", med dess framrusande storbandsblås. Arrangemangen är sagolika på denna skiva. Varje sång har sina egna dräkter och finesser. Sådant är Paul Simon bra på. I vemodiga "So long, Frank Lloyd Wright" vävs en ödslig klangvärld med congas och flöjtsolo.

"The boxer" är nog ändå skivans höjdpunkt. Åter Paul Simons riktmärke: Vackra melodier med texter som kan vara hur hemska som helst. Det är verkligen en dyster storstadsvärld som ställs mot total ensamhet. "Seeking out for quarters where the ragged people go / looking for the places only they will know... "  Akustiska gitarrer mot oboe tills det tordönslika mardrömvågorna sköljer över som en domedag. Ett konstnärligt mästerverk!

Ytterligare några sånger följer, varvid särskilt bör framhållas "The only living boy in New York". En orgel och tunga trummor kastar skyskrapslika skuggor över Arts sång. "I got all the news I need on the weather report...." Albumet "Bridge over troubled water" blev en mäktig final i deras samarbete. Senare tiders återträffar har mera handlat om nostalgi. Men framför allt Simon fortsatte som bekant sitt mycket kreativa skapande på egen hand.

Betyg: ****