MCCARTNEYS FÖRSTA SOLO

Om John Lennons solo-LP från 1970 var en blytungt personlig bekännelse, var Paul McCartneys första solo-LP "McCartney" (Apple LP 1970) en lättsam lekfullhet. Jag lägger ingen värdering i det. Men det befäste positionerna: John - lidelsefull sanningssägare, Paul - lätt underhållare.

Men "McCartney" är precis en behaglig bagatell. När riktigt stora musiker gör något anspråkslöst, då kan det bli riktigt bra. Just därför. Nu hade Beatles splittrats. Paul satt hemma på sitt lantställe och lekte, snickrade och pusslade ihop små melodier.

Han gjorde allt ensam. Linda är bara med på några sångharmonier. Paul sjöng, spelade gitarr, bas, trummor, orgel, piano och lite annat.  Sorglösa trudelutter som "The lovely Linda", "That would be something", "Every night" och "Maybe I'm amazed". Han kan hantverket mer än väl och lattjar även till några experimentella trumspår. Men helt utan minsta pretentioner.

De fina fotona på omslaget har naturligtvis Linda McCartney tagit. Linda kom från fotograffamiljen Eastman och var en utmärkt fotograf. Bilder på naturdetaljer och på deras små barn. Det är en familjeidyll på landet.

"McCartney" är inte någon stor eller viktig skiva. Men den har en harmonisk enkelhet framlekt och skapad av en riktigt stor musikbegåvning. En "lättlyssnad" skiva man väldigt gärna lyssnar på.

Betyg: ***