I HUVUDET PÅ GENTLE GIANT

Här kan man verkligen tala om "progressive rock", i dess brittiska bemärkelse. Engelska Gentle Giant debuterade med sitt album "Gentle Giant"  (Vertigo LP 1970), och visade från början upp en ytterst komplex, avancerad form av musik.

Gruppens sex musiker (tre av dem var bröder, Shulman) var alla drivna virtuoser, och alla var multi-instrumentalister. Just dessa ideliga byten av instrument gjorde de gärna en poäng av. För mig som älskar arrangemang och klangfärger var det här rena julafton.

För trots (eller tack vare) virtuositen var deras musik alltid lekfull, spefull, gäckande. Snarare humoristisk än högtravande. Skenbart lekte de fram sina svårspelade slingor ur flinka fingrar. Kompositioner med inslag av brittisk folkmusik och medeltida musik, blandat med rock, ny konstmusik, jazz och mycket annat.

Ideliga taktarts-byten och slipad stämsång. Solosångaren Derek Shulman sjöng med ljus, stark röst i underliga melodislingor. Förutom vanliga rockinstrument också färger av saxofoner, vibrafon, cello, fioler och blockflöjter (mycket blockflöjter). Med mera.

Jag kan ha svårt att särskilja Gentle Giants olika skivor. Alla är bra, och alla innehåller samma lego-byggen av underfundiga, komplexa musik-stycken. Men just pga intensiteten i händelse-förloppen riskerar de också att gå ihop. Detta första album är bra, men det bästa skulle dröja ett par år till.

Betyg: ***