BLOOD, SWEAT & TEARS 3

Efter stora succén med sin andra LP följde Blood, Sweat & Tears snabbt upp med "Blood, Sweat & Tears 3" (CBS LP 1970). Tvåan och trean har exakt samma niomanna-sättning och samma idéer om konstfulla arrangemang.

Det är ännu ett lysande album. David Clayton-Thomas sjunger bättre än någonsin. Dick Halligan och Fred Lipsius har skrivit världens bästa blås-arrangerang. Ja, när det gäller briljanta arrangemang vill jag påstå att Blood, Sweat & Tears än idag är oöverträffade. Fast gruppen är nästan bortglömd.

Man öppnar med mäktiga "Hi-De-Ho", en ballad av Carol King som förstärks med gästspel av en jättelik gospelkör. Steve Katz sjunger i spröda "The battle", där instrumenterings-konsten når nya höjder. I svängiga storbands-sviten "Lucretia MacEvil" sjunger Clayton-Thomas igen, och trumpetaren Lew Soloff får spela ut i solo som en riktig jazzstjärna.

Det mesta på albumet är covers, och det är ingen nackdel. Balladerna "Fire and rain" av James Taylor och "Lonesome Suzie" får utsökta tolkningar. I mitt tycke överträffar de originalen med råge. Mera problematiskt är det med Rolling Stones "Sympathy for the devil", som byggts ut till spöklika sviten "Symphony för the devil". Den kan kännas väl konstruerad, men är ändå rolig i sitt trevande bygge.

Cool-jazziga "He's a runner" av Laura Nyro, "Something's comin' on" av Joe Cocker, och avslutande "40.000 headmen", som bygger på en låt av Traffic men har byggts ut med citat av Bartók, Prokofjev och Thelonius Monk, fulländar denna mycket musikaliska skiva.

Jag älskar tidiga Blood, Sweat & Tears och deras speciella form av jazzrock (eller jazzpop). Så synd bara att gruppen har mobbats bort ur den allmänna rockhistorien av rådande smakdomare. Just därför går jag så innerligt till försvar för dem.

Betyg: *****