TIDIG PEPS I BLUESSVÄNGEN

Redan 1968 hade Per-Åke "Peps" Persson gett ut sin första LP "Blues Connection" under det fantasifulla namnet Linkin' Louisiana Peps. Den fick ingen större uppmärksamhet då, men står sig idag som en förvånansvärt stilsäker debut. Det var inte vanligt med blues i Sverige.

Här är Peps andra LP, "Sweet Mary Jane" (Sonet LP 1969), utgiven som Peps & Blues Quality. Den fick däremot uppmärksamhet. Inte för musiken utan för att de gröna växterna som bandet hyllar på omslaget var marijuana. Därmed fick titeln "Mary Jane" sin illa dolda innebörd.

Omslaget och titeln censurerades. Fortsättningsvis gav Sonet ut skivan med ett tråkigt omslag och med bara titeln "Peps & Blues Quality". Naturligtvis blev originalutgåvan åtråvärt samlarobjekt. Med CD-utgåvan (1994) har vi åter originalfoto och -titel.

Musikaliskt sett skulle det dröja ända till 1974, när Peps (Blodsband)  började sjunga på skånska, som det verkliga genombrottet kom. Då hade han spelat blues i nästan tio år och var en fullfjädrad, erfaren och väl profilerad musiker.

Därför är det synd att Peps tidiga karriär har kommit så i skymundan. "Sweet Mary Jane" kom alltså ut samtidigt med Pughs första LP. Mecki Mark Men, Made in Sweden, Hansson & Karlsson, Atlantic Ocean m.fl. var halvt obskyra grupper som experimenterade och tog ut svängarna. Men inte heller där kom Peps riktigt med på linjen.

"Sweet Mary Jane" är ett lysande album. Peps sjunger ännu på engelska. Sju egna låtar, varav bl.a. "Copenhagen blues" bör framhållas. Krämig, elegant bluesrock med mycket hammond, gitarr och Peps ljusa, flexibla röst. Redan då med säker blueskänsla. Bosse Skoglund spelar trummor. Han skulle komma tillbaka senare i Blodsbandet. Den utmärkte  saxofonisten heter Magnus Tingberg.

Musiken på "Sweet Mary Jane" ligger ganska nära vad John Mayall gjorde vid samma tid. Men Peps har definitivt egen gestaltning. En av Peps bästa skivor någonsin. Och det säger inte lite.

Betyg: *****