DEN VIDUNDERLIGA NINA SIMONE

Nina Simone var en sångerska som inte liknade någon annan. Med sin kraftfulla, respektingivande, djupa altröst. Med sitt häftiga temperament. Sitt engagemang för de svartas sak. Och, inte att förglömma, sitt lysande pianospel.

Nina Simone var och är en ikon av rang. Så synd bara då att hennes samlade diskografi är en sådan röra. Hon debuterade redan 1957 med "My baby just cares for me" och andra kammar-jazziga inspelningar som inte fick mycket uppmärksamhet - förrän 30 år senare.

Tidigt 1960-tal följde en osorterad hög inspelningar som mest låter konstiga ljusmässigt. Men från 1967 och några år framåt lyckades RCA någorlunda ge henne en rättvis skjuts. Då fick hon en hit med "Ain't got no, I got Life" ur "Hair" (1968). Men någon stor publik idol blev hon aldrig. Kanske var hon för politisk, för kontroversiell.

Därför är det glädjande med denna samling, "Nina Simone : The Greatest Hits" (BMG saml-CD 2003). Utgiven samma år som hon dog. Den är det närmaste en heltäckande samling jag stött på. Den börjar med nämnda, fantastiska jazzschlagern "My baby just cares for me" (1957), med pianospelet!

Sedan hopp till 1967 och därefter. Många av hennes finaste inspelningar då är covers. Hon tolkar dem känsligt och gör dem villkorslöst till sina egna: The BeeGees "To love somebody", Bacharachs "The look of love" (båda 1967), Leonard Cohens "Suzanne" (1969), Beatles / Harrisons "Here comes the sun" och Dylans "Just like a woman" (båda 1971). Och så "Hair" (1968) förstås.

Dessutom hennes egna fantastiska låtar. Den sexuellt laddade "Do I move you?" och den politiska "Backlash blues" (båda 1967). Dessutom en rörande sorgesång, "Why? (The king of love s dead)" om Martin Luther King efter modet (1968).

Jag såg Nina Simone bara en gång live. Det var på Stockholm Jazz & Blues Festival på Skeppsholmen 1987. Det var ingen lyckad spelning. Nina var bitter och arg, Skällde ut sin ende medmusiker och tittade på klockan. Men jag kommer ändå aldrig att glömma hennes enorma personlighet, hennes auktoritet. På gott och ont.

Betyg: ****