ARETHA FRANKINS GYLLENE ÖGONBLICK

The Lady of Soul - det är respektingivande så man blir helt matt. Men det är förstås inget att invända mot. Hennes gospel-laddade, själfulla soulsång och d:o pianospel är ju oöverträffade.

Det lustiga är att Aretha Franklin faktiskt debuterade på skiva redan 1956 och sedan kom ut på skiva regelbundet från och med 1961. Men denna 60-talsperiod från tiden före 1967 är praktiskt taget okänd. Columbia försökte lansera henne som soft jazzsångerska, vilket tydligen inte var så lyckat.

Det är med övergången till Atlantic Records 1967 som Aretha Franklin hittar rätt, får bejaka sitt känslostarka uttryck och sina gospelrötter. I kombination med välskrivna låtar och bra komp skapar hon den mest fantastiska soul music. Alla hennes Atlantic- skivor från de åren är guld värda.

Och då passar det ju bra med "Aretha's Gold" (Atlantic saml.-LP 1969). Dennsa samling är en klassiker i sig, och upptar låtar från hennes tre-fyra första album. Det är mycket nog för en fullödig kompilation.

Just de där långsamma, laddade låtarna. Det är där hon bränner till som mest. "I never loved a man (the way I love you)" och inte minst "Dr Feelgood" (båda 1967). Eller underbara melodier som "I say a little prayer" (1968) av Burt Bacharach, "(You make me feel) Like a natural woman" (1968) och mera hårdsvängande "Respect" (1967) av Otis Redding. Himmelskt bra!

Betyg: ****