COLOSSEUMS KOLOSSALA SVIT

Denna skiva spelades in samtidigt som Neil Armstrong tog de första stegen på månen. Det har ingen betydelse för musiken men det poängteras av trummisen Jon Hiseman i en notis på omslaget.

"Valentyne Suite" (Vertigo LP 1969) är ännu en fantastisk skiva från detta år. Med ett hiskligt psykedelisk-kitschigt omslag som verkligen känns tidsbundet, spelar engelska gruppen Colosseum upp en bombastiskt mäktig, snabbspelad, vacker musik. Också en slags jazzrock, eller "progressive rock".

Gruppen är väl bortglömd nu men var stor under en kort tid, inte minst för detta album. Främst kommer man ihåg den fantastiske saxofonisten Dick Heckstall-Smith. En man med starka lungor som kunde blåsa tenorsax och sopransax samtidigt! Hans expansiva, Coltrane-färgade solon är en av gruppens styrkor. Även organisten Dave Greenslade och nämnde, snabbe trumslagaren Jon Hiseman bör framhållas.

Första LP-sidan med sångnummer. Den fint komponerade, rytmiskt piskande sången "Elegy" med Heckstall-Smith på underbart sopransolo. Och "Butty's blues" med blåsförstärkning och med Greenslade på hammondorgel-solo med wah-wah (!), bland annat.

LP-sidan 2 upptar instrumentala sviten "Valentyne Suite" i tre satser. Den är imponerande, furiös, dramatisk i sin skildring av en kärleksaffär som en jättelik opera utan ord. Det går bitvis undan i väldig fart, och många skulle nog få spader av snabbspel här. Men Colosseum laddar musiken med spänning, variationer, vilpunkter, skönhet och kaos i en väl utmejslad powerrock med virtuosa solon.

Betyg: *****