Lorres musikhörna

Musik, jazz, klassiskt, rock, litteratur, film, konst, kulturhistoria osv.

torsdag, juli 11, 2013

HOT RATS - ZAPPA SPELAR JAZZROCK

Frank Zappa var inne i en maniskt kreativ period vid den här tiden. "Hot Rats"  (Reprise/Bizarre LP 1969) var hans andra album i eget namn. Det första, "Lumpy Gravy" från 1967 innehöll orkestermusik.

Men "Hot Rats" var den första inspelningen efter att "gamla" The Mothers of Invention hade upplösts. Den markerar en förändring, med ett kraftigare, tyngre sound.

Man kan mycket väl säga att Zappa på "Hot Rats" spelar jazzrock, eller fusion. Det är ett helt fantastiskt, färgstarkt och mycket energifullt album. Bara sex spår. Med längre jam och/eller med skickligt konstruerade byggen av över-dubbningar.

"Peaches en Regalia" öppnar. En av Zappas bästa, charmigaste låtar någonsin. Instrumental med underbar melodi och med Ian Underwood på ett dussintal saxar, klarinetter, orglar och pianon i imponerande antal pålägg. Samma konstfulla arrangemang finns också i "Son of Mr Green Genes", den arabiskt klingande "Little umbrellas" och den avslutande "It must be a camel".

Annorlunda är skivans två längre, mera improviserade nummer. Tungfotade bluesen "Willie the Pimp" som är skivans enda sångnummer. Captain Beefheart sjunger gläfsande den cyniske hallickens roll, följt av ett långt - för långt - gitarrsolo av Zappa. Det där med Zappas oändliga gitarrsolon började här någonstans.

Långt jam är också "The Gumbo variations". En fräsigt, muskulöst bluesjazzrock med Ian Underwood på rå tenorsax, violinisten Don "Sugarcane" Harris som filar och filar och närapå sågar sönder fiolen. Och så gitarrsolo förstås. Zappas låtar drivs ofta forcerat till en punkt på gränsen till vad man står ut med. Detta är en sådan. För lång. Påfrestande. Men mycket häftig.

"Hot Rats" är ett musikaliskt briljant och epokgörande album. Så övertygande i sin kraft och virtuositet. En extra eloge till multi-musikern Ian Underwood som verkligen har stor roll här. Sedvanligt skräckinjagande, bisarrt omslag. CD-utgåvan är obetydligt ommixad jämfört med LP-originalet. Men i det det här fallet är det faktiskt inte till nackdel.

Betyg: *****