SLY OCH FAMILJEN STONE

I den berömda "Woodstock"-filmen (1969) finns det i mitt tycke bara två ögonblick som verkligen lyser upp. Det ena är Santana, det andra är Sly & The Family Stone. När de drar på med sin soulfunk i "I want to take you higher" är det verkligen en vitaminkick i den annars tradiga, överhypade filmen.

På skiva har jag haft lite svårare att greppa Sly & The Family Stone, gruppen med det häftiga namnet. Deras album "There's a riot goin' on" (1971) är av många klassat som ett av rockhistoriens skarpaste. Det lämnar mig mest förvirrad, med sitt underliga vocoder-ljud i Sly Stones sång.

Också albumet "Stand" (1969) hade jag väntat mig mer av. Mer utflykter, mer förvecklingar ur de i och för sig bra låtarna. Men jag tycker om deras soul, deras funky beat med spetsig, synkoperad bas. Deras party-skapande band-känsla av gemensamhet. Att gruppen gjorde en poäng av att rymma båda svart och vita, både killar och tjejer, verkar kanske inte iögonfallande idag. Men det var det säkert då, i det hårt segregerade USA runt 1968-69. Det fanns en politiskt radikal glöd i deras soul. Men så kom de också från San Francisco.

Denna samling "Greatest Hits" (Epic saml.LP 1970) är bra. Dansvänliga låtar med titlar som "Stand", "Life", "Fun" och "Dance to the music!". Bästa spåret är "Everyday people" (1969) med den typiska växelsången. Just den växelsång som ger deras musik det familjära draget.

Alla greatest hits här är från deras fyra första album, 1967-1969. När de ännu stod för en glad, ljus kollektiv-soul. Alltså före den tokhyllade "There's a riot going on" (1971) som jag aldrig begripit mig på. Senare på 1970-talet skulle gruppen gå sönder av droger och interna uppgörelser.

Betyg: ***