UNCLE MEAT - ZAPPAS BIZARRA KAMMARMUSIK

Och här blir det fler musikalbum som förändrade mitt liv. Åren 1968-69-70 är fulladdade av nyskapande musik som sökte sig över gränser och genrer. Kommer vi någonsin att få ett så kreativt klimat igen?

Jag var i en mottaglig ålder och drabbades av Frank Zappa / The Mothers of Invention "Uncle Meat" (Reprise/Bizarre 2LP 1969). Jag blev helt knockoutad, och något liknande har jag nog aldrig hört, varken förr eller senare.

Bakom ett makabert anskrämligt omslag gömmer sig denna musik till en ofullbordad film. Och det här är ingen "rockmusik" i vanlig mening. Det är avantgarde, modern konstmusik, friform-jazz och några enstaka doowop-parodier. Allt redigerat på Zappa-vis med snabba klipp, kontraster och avbrott för knäppa talinslag.

En fantastisk öppning med ledmotivet, marschen "Uncle Meat, main title theme", med virtuost slagverk (vibrafon och marimba). Mera av denna bizarra kammarmusik finns i "Dog Breath", "The Uncle Meat variations", "Project X" med flera spår. Allt är otroligt virtuost framför, med musiker som Bunk Gardner och Ian Underwood (saxar, flöjt, klarinett), Don Preston (klaviatur), Artie Tripp (vibrafon, slagverk) m.fl.

I "Nine types of industrial pollution" spelar Frank Zappa solo på akustisk gitarr mot en bombastisk bakgrund av tre improviserande slagverkare som går lös på pukor, trummor, gonggongar etc. Det är en fascinerande resa. Som en speedad John Cage eller Pierre Boulez.

Det mesta är instrumentalt, förutom doowops som "Mr Green Genes", "The air" och ett par till. I några spräckjazz-nummer går saxofonisterna lös som i en galen hönsgård. Enda nackdelen är LP-sidan 4 med sviten "King Kong". En suverän melodi, men Bunk Gardners solo på sopransax hade varit toppen om det inte hade oktavkopplats till en knarrande baston som tar död på hettan och gör musiken väldigt tjatigt.

Men annars är musiken på "Uncle Meat" fantastisk och gränslös. Både abstrakt och innerlig. Man kan rabbla referenser som Stravinskij, Prokofjev och Anton Webern. Eller Ornette Coleman och Albert Ayler. Men framför allt är det en osannolikt egensinnig mix av Frank Zappa.

Så var det den där ofullbordade filmen ja. När den till slut gavs ut på 1980-talet visade den sig vara rent skit. Jag var beredd på deras sjuka humor som var påfrestande nog. Men jag trodde åtminstone filmen skulle vara full av musik. Men inte ens det. Och extra-spåren på CD-utgåvan var också strunt ur samma film. Nä, låt oss glömma filmen men minnas det fantastiska albumet "Uncle Meat".

Betyg: *****