JANIS JOPLIN SJUNGER UT

Det finns mycket att säga om Janis Joplin. Hennes fantastiska, känslofyllda röst. Hennes tragiskt korta liv och missbruk. Om vägen från konservativa Texas till det fria, utlevande San Francisco i slutet av 1960-talet.

Märkligt nog gjorde hon bara fyra skivor. Två med Big Brother & The Holding Co, varav den första är märkligt okänd och den andra, "CheapThrills" (med teckad serie-omslag) 1968 desto mer känd. Vidare två soloalbum i eget namn. "Kozmic Blues" (1970) och så den stora succén "Pearl", som oturligt nog inte hann komma ut förrän 1971 - efter hennes död.

Denna "Greatest Hits" (CBS saml.-LP 1977, CD 1999) är verkligen en bra sammanställning. Dessutom med snyggt, stilriktigt omslag. "Piece of my heart" (1968), slagnumret med Big Brother är förstås med. Liksom "Summertime", den utsökta melodin av George Gershwin som blir en plågad, vacker blues. Här är Janis Joplin helt fantastisk. Vilken skicklig sångerska hon var, också rent vokalt. Hur hon kan börja viskande och gå upp i explosiva crescendon, och sedan ner igen på till synes samma långa andetag.

Soulstompiga "Try (just a little bit harder)" (1970) är med. Liksom slagnumren från "Pearl". "Me and Bobby McGee" av Kris Kristoffersson (country blir soulrock), sångsolot "Medcedes-Bendz" och riviga "Move over" (alla 1971, postumt). Och alla ekar av min gymnasietid så mycket att jag nästan får ångest.

Sedan kan jag ha svårt för hennes extatiska utlevelse i "Ball and chain" (1968). Liksom med hennes själsfrände Jimi Hendrix kan det ibland bli för mycket, för mättat. Å andra sidan är Janis Joplins musik självklar och tidlös på ett annat sätt än många av hippiebanden i Haight Ashbury - Grateful Dead, Jefferson Airplane, Country Joe & The Fish etc, som ofta kan kännas daterade och alltför tidsbundna (fast jag gillar dem).

Betyg: ***