Lorres musikhörna

Musik, jazz, klassiskt, rock, litteratur, film, konst, kulturhistoria osv.

tisdag, juli 09, 2013

BLOOD, SWEAT & TEARS ANDRA ALBUM

Och här kommer vi in på avdelningen musikalbum som förändrade mitt liv. Jag var mycket ung popdiggare som var nyfiken på jazz. Tyckte om min svåger Leifs Miles Davis-LP men var inte riktigt mogen för Parker och Mingus.

Då kom Blood, Sweat & Tears som hand i handske. Tiden var vidöppet för rockmusik som öppnade sig över gränser och tittade ut över horisonterna. Deras andra album, bara betitlat "Blood, Sweat & Tears" (CBS LP 1969), men ofta kallat "2nd album", blev en omedelbar succé när det kom ut.

Al Kooper hade redan lämnat sitt projekt, och istället framträdde en rejält omstuvad niomannagrupp med det ärvda konceptet att spela "jazzrock" (eller "jazzpop" eller "popjazz"). Man hade rensat bort Al Koopers psykedeliska excesser och satsade stort på välgjorda arrangemang, inte minst för blåsarna.

Nye sångaren David Clayton-Thomas kom från Kanada och var kraftfull både till volym och röstomfång. En helt lysande sångare som stämde perfekt in i musiken, även om hans Ray Charles-influenser lyste igenom väl tydligt ibland. Bland de underbara musikerna i Blood, Sweat & Tears i denna uppsättning kan nämnas Fred Lipsius (altsax, piano), Lew Soloff (trumpet, flügelhorn), Dick Halligan (orgel, piano, flöjt etc och arrangemang) och trumslagaren Bobby Colombo.

Efter en vilsamt vacker Erik Satie-vinjett (på flöjt och gitarr) följer de svängiga poplåtarna med intrikat storbandsblås och små, insprängda jazzsolon. "Smiling phases", "More and more", "You've made me so very happy" osv. Flera av dem covers, som Laura Nyros "And when I die" och Billie Holidays "God bless the child".

Annorlunda är Steve Katz undersköna ballad "Sometimes in winter". Vackert vemod med Katz lugna, mörka röst och med flügelhorn, flöjt och trombon i ett frostigt, snögnistrande arrangemang. Annarlunda är också det längre jazz-jamet kallat "Blues, part 2", som ger hela albumet relief. Här får bl.a. Fred Lipsius briljera på altsax i skönt cool jazz-spel. Ja, hela albumet "Blood, Sweat & Tears" är fullkomligt lysande och fullkomligt underbart.

Betyg: *****