Lorres musikhörna

Musik, jazz, klassiskt, rock, litteratur, film, konst, kulturhistoria osv.

tisdag, juni 11, 2013

 
MOTHERS DRIVER MED HIPPIES

I hela Frank Zappas väldiga skivkatalog är det ändå frågan om inte detta album är det allra, allra bästa. Och roligaste. "We're Only In It For The Money" (Verve/Bizarre LP 1968) med The Mothers of Invention är ett komplett mästerverk.

Det är dessutom, faktiskt, en av Zappas mest melodiösa skivor. Och en av de mest experimentella. Och så satiren förstås, som skjuter både rakt in i den rådande hippie-rörelsen och Sgt Pepper-hysterin (omslaget!) och den sovande, hycklande medelklassen.

Men framför allt är det alltså en rolig, knasig, bisarr skiva. Först våldsamt ljudcollage ("Are you hung up?") där bandloopar och röster åker runt i en gryta, och Jimmy Carl Black får presentera sig som "I'm the indian of the group". Följt av första sången "Who needs the peace corps?" En svidande, rolig drift med flower power ("...going to San Francisco..") och också en av Zappas bästa melodier.

Sedan länkas allt ihop utan uppehåll. Nitton korta spår med snabba växlingar. Sorgliga "Mom and dad" om kravaller, doo-wopen "What's the ugliest part of your body?", hysteriskt psykedeliska "Flower punk" (ett svar på Hendrix "Hey Joe"). På sida 2 nytt ljudcollage med flisor av surfpop, märkliga berättelserna "Let's make the water turn black" och "The idiot bastard son", och så vidare.

För att till slut landa i skivans enda längre nummer och final, ljudcollaget "The chrome-plated megaphone of destiny", där Frank Zappa leker John Cage och Stockhausen med hjälp av piano och knäppa skrattande röster som far runt i högtalarna.

Allt är intensivt, tätt sammanhållet och mycket varierat. Sångrösterna (mest av Roy Estrada) är parodiskt uppspeedade och framhäver melodier som "Absolutely free" och "Take your clothes off when you dance". Och omslaget (av Cal Schenkel) är en dårpippig men exakt parodi på The Beatles "Sgt Pepper's Lonely Hearts Club Band". Fast vänt ut och in.

Men varning för den första CD-utgåvan från 1986 som var ommixad till oigenkännlighet med "förbättrade" bas och trummor. Den låter bara helt fel. Många protesterade, och på 1995 gav RykoDisc så ut "We're Only In It För The Money" på ny CD med originalmixningen. Tack och lov.

Betyg: *****