LILLS UNDERBARA 60-TAL

Lill Lindfors är definitivt en av våra absolut bästa, mest proffsiga artister. Hon har haft en konstant karriär med klockren kvalitet sedan tidigt 1960-tal och framåt.

Men här är fokus på Lills 60-tal. "24 bästa, 1965-1970" (Universal saml.-CD 2004) är en bra samling. Särskilt bra därför att här finns den fräcka duetten med Svante Thuresson, "Axel Öhman" (1970), en rolig sång med en djärv doft av San Francisco -67.

Annars är Lill sensationellt bra på samba. Hon har riktigt genuin Brazil-känsla när hon sjunger "Hör min samba" (1967) och "Åh så intensiv" (1970). Det är ovanligt i Sverige med ett sådant latin-sväng och en sådan perfekt timing, fastän samba rent allmänt var på modet vid denna tid.

Annars spänner hon självklart över schlager, visa, jazz och många andra stilar. Mer än klassisk är "Du är den ende" (1967) efter spansk förlaga. En av de mest exakt balanserade inspelningar jag vet, med Marcus Österdals orkester och den markanta "Twin Peaks-basen". Den balansen finns också i "Så skimrande var aldrig havet" (1967) av Evert Taube.

Det finns mycket att nämna. Fräckisarna "En sån karl" (1967) och "En man i byrån" (1969). Sensuella "Älskar du mej också när jag vaknar?" (1969) och sorgliga "Ingen kom" (1965). Och även rena skämtvisor som "Amanda Lundbom" (1967). Många av nämnda titlarna är från hennes LP med titeln "Du är den ende" (Polydor 1967), en av svenska skivhistoriens verkligt klassiska album. Det är rätt ovanligt, eftersom populärmusik annars oftast är inriktat på singellåtar.

Betyg: ****