THE MOTHERS HYLLAR DOO-WOP

"Är det här The Mothers of Invention som spelar under antaget namn i ett sista försök att få sin skitmusik spelad i radio?", frågar figuren i en pratbubbla på omslaget.

Det är en humor som jag gillar. Och den här skivan är på skoj. "Cruising with Ruben & The Jets" (Verve-Bizarre LP 1968) med The Mothers of Invention är nog Zappas i särklass "snällaste" LP.

De 50-tals- / doowop-parodier som finns i småportioner på alla album med ursprungliga Mothers of Invention får här fritt spelrum. Ruben & The Jets är någon slags fiktiv orkester spelad av Mothers.

Det här är så sångaren Ray Collins stora stund. Hans ljusa, mjuka röst passar fint till sentimentala surf-låtar. De andra sjunger i stämmor, men överdriver. Det låter helt vansinnigt. Och samtidigt rörande. "Love of my life", "Fountain of love", Collins egen "Anything" rullar på i 6/8-takt. Frank Zappa håller ovantligt låg profil. Han sjunger inte en enda låt solo. Men hans gläfsande basstämma i alla "doo-wop-a-doo..." låter parodiskt ful.

Låtarna (varav några nya versioner av låtar från "Freak Out!") är rörande. De sjunger i 50-talsstil med både kärlek och distans. Det kunde blivit lyckat. Men det funkar inte riktigt. Inledande "Cheap thrills" öppnar lysande, men blir snart hopplöst träigt tjatig.

Men värsta misslyckandet är ett annat. Liksom "We're only in it for the money" gavs "Ruben & The Jets" ut på CD med "förbättrade" bas- och trumpålägg på 1980-talet. När det gällde "We're only..." blev protesterna för många. Skivbolaget backade och gjorde ny CD-utgåva med original-mixningen. När det gäller "Ruben" finns BARA den "förbättrade" utgåvan på CD. Det blir helt fel. "Ruben"-skivan gjorde medvetet "töntig". De virtuosa bas och trumpåläggen - med 80-talets - ljudbild, blir som implantat som stöts bort.

Men ändå är "Ruben & The Jets" en rolig bagatell i Zappa-katalogen. Underhållande. Men, som sagt, en bagatell.

Betyg: ***