Lorres musikhörna

Musik, jazz, klassiskt, rock, litteratur, film, konst, kulturhistoria osv.

torsdag, juni 13, 2013

EN PSYKEDELISK TRIPP GENOM HISTORIEN

Detta är en av de märkligaste skivor jag vet. En som är väldigt mycket 1968. Hade nog bara kunnat göras 1968 eller åren runt omkring.

"The Beat Goes On" (Atco LP 1968) med The Vanilla Fudge är en resa genom historien speglad i spökliga skuggningar. Det är gruppens andra album och definitivt det intressantaste. Upplägget är mycket annorlunda.

Istället för en rad av låtar (som är det vanliga sättet att göra en skiva) har man byggt upp finurliga sviter i fyra block ("phases") och allt hålls samman av en enda poplåt som varieras. Den låten är just "The Beat Goes On" (1967) av Sonny & Cher.

Jag älskar den här skivan. Just för det pretentiösa anslaget och modet att göra något så här annorlunda. Allt öppnas med "Sketch", ett dundrande orgelackord och stumfilmpiano av Mark Stein. Så hörs några sekunder knastrig Thomas Alva Edison i fonograf, innan en spökröst förkunnar: "Phase One".

Vi leds in i fyra tablåer. Phase One är ett lustigt, musikhistoriskt potpurri, från Mozart via ragtime, swing och Elvis till The Beatles. Phase Two är variationer på Beethoven ("Månskens-sonaten" och "Für Elise"). Det var under dessa år inne att göra rockversioner av klassisk musik. Det finns en väldig kraft och dynamik här, åter igen med Mark Steins hammond-orgel i förgrunden.

Phase Three är ett samplat röstcollage av nutidshistoria, "Voices in time". Röster av Churchill, Chamberlain, Truman, Hitler, Kennedy m.fl. vävs in i musikernas genomgående tema, "The Beat Goes On". Det blir en gripande exposé om krig och fred. I Phase Four läser de fyra musikerna egna texter eller intervjuas - till musik. Så avslut med Edisons röst igen, han som en gång uppfann ljudinspelning.

"The Beat Goes On" med The Vanilla Fudge är en tidsypisk, psykedelisk, experimentell skiva. Dynamiken är stor mellan hårdrocklik kraft och lågmälda partier. Tyvärr ger inte den tidens inspelningsteknik rättvisa åt musiken. Det blir kraftiga överslag ibland. Man kan önska en rejäl remastring, men tyvärr har jag inte sett till någon sådan utgåva.

Betyg: *****