CREAM - GRÄDDAN AV BLUESROCK

Omslaget till "Disraeli Gears" (Reaction LP 1967) med The Cream finns alltid med som exempel när det gäller estetiken hos psykedeliska epoken. Ett häftigt collage i chockrosa / illrött med slingrande jugend och myller av detaljer. Överarbetat, men jag gillar det.

Och musiken är suverän bra. Detta är en av min favorit-skivor sedan gammalt. Ja faktiskt ända sedan dess. Eric Clapton, Jack Bruce och Ginger Baker hade 1966 bildat super-trion Cream, och utropat sig till Gräddan av kända blueslirare i Londons musikervärld. De gjorde succé och var rivaler till en annan supertrio inom bluesrock, Jimi Hendrix Experience, också förankrade i London.

"Disraeli Gears" är en underbar skiva. I "Strange Brew" hörs Eric Claptons krämiga blues-gitarrer med mycket fuzz, ovanpå Jack Bruces melodiska basspel och Ginger Bakers trumspel. "Sunshine of your love" har ett av historiens mest effektiva rockriff. Eric Clapton och Jack Bruce sjunger växelvis. Svårt att urskilja vem eftersom de har snarlika, ljusa röster.

Det finns ett varmt, melodiskt flyt i "World av pain", "Tales of brave Ulysses", snabba "Swlabr" och mycket långsamma "We're going wrong". Texterna är mycket färger och regnbågar och ögon och "bortom". Det är ju 1967. Jag föredrar att tolka detta poetiskt och struntar i drogreferenser.

Problemet med skivan är mixningen. Som många rockskivor från denna tid är musiken kraftfull men mixningen daterad och klen. Claptons fuzzgitarrer och även bas och sång hörs bra, medan Ginger Bakers trumspel är märkligt instängt och gömt. Att Baker var en furiös, innovativ trumslagare framgår inte riktigt här.

Trots detta tekniska ålderstecken är "Disraeli Gears" ett av epokens finaste album. Och omslaget, som sagt. Omslaget går inte av för hackor.

Betyg: *****