"AND LET JIMI TAKE OVER..."

Jag kan aldrig glömma den omtumlande kicken när jag som mycket ung fick höra "Hey Joe" (1966). Av alla musikens revolutioner året 1967 stod Jimi Hendrix för den tyngsta.

Den utlevelse och virtousitet Jimi Hendrix stod för var något helt nytt inom rocken. Han hade varit en doldis-musiker under många år. När han "debuterade" och slog igenom 1967 var han redan erfaren med långt utvecklad konstnärlighet.

The Jimi Hendrix Experience, trion som var baserad i London (fast Hendrix var amerikan från Seattle) väckte omedelbar sensation och gjorde i snabb takt en lång rad skivor. Singlarna "Purple haze" och "The wind cries Mary", och LP-albumet "Are you experienced?" med bland annat underbara bluesen "Red house" (allt detta 1967). Bara för att nämna några.

Alla är klassiker och alla finns med på "The Ultimate Experience" (Polydor saml.-CD 2003). Där finns också underjordiskt psykedeliska "Burning of the midnight lamp" (1967) och hans fantastiska version av Bob Dylans "All along the watchtower" (1968). En cover som tillför helt nya dimensioner.
Eller ta ett spår som "Castles made of sand", från albumet "Axis: Bold as love" (1967).

Man kan prata länge om Jimi Hendrix som fenomenal, nyskapande gitarrist. Och hur han sjöng i en lugn, halvtalande stil som utgjorde kontrast mot musikens närmast kaotiska karaktär. Om Mitch Mitchells vilda trumspel och Noel Reddings torra basspel.

Sällan talas om vilken skön textförfattare Jimi var. Färgrikt dunkla, surrealistiska poem i tidens anda som stämde med musiken: "Jag stod bredvid ett berg / Jag slog sönder det / och byggde en ö av bitarna" (fritt efter "Voodo Chile"). Eller: "The traffic-lights turn blue tomorrow..." (ur mollstämda "The wind cries Mary").

Samtidigt finns begränsningar. En del inspelningar är röriga och hafsigt producerade. En del störs av fula nedtoningar (som vackra balladen "Angel", 1970). Ibland blir det övermättat. Hans friform-version av "Star spranled banner" från Woodstock 1969 orkar jag inte med. Det hade varit roligt att höra honom i annat än trio-formatet. Och på akustisk gitarr. Han var på väg mot nya inriktningar när han dog 1970. Det är så frustrerande att man aldrig får svar på hur det hade kunnat bli.

Betyg: ****