NÄR STONES FYLLDE 40...

...år 2002 gavs denna stora samling ut. "Forty Licks"  (Virgin saml.-2CD 2002) är den bästa och mest heltäckande antologi med The Rolling Stones som någonsin getts ut. Bättre än de många, ofta snarlika samlingar som finns.

"Forty Licks" är bra eftersom den spänner över hela tidsspannet, från 1964 till det då senaste albumet "Bridges to Babylon" (1997). Plus fyra nyinspelade låtar från 2002. Och dessa är sensationellt bra.

Samarbetet mellan Decca, ABKCO och Virgin gör att man kan greppa Stones historia utan att begränsas av olika kontraktsperioder. Det gör just denna samling unik. Upplägget är inte kronologiskt. Men det går bra ändå. Och man får ta den fula tungan på omslaget.

Från tidiga singlar som "Not fade away" (1964), "The last time" och "Satisfaction" (båda 1965). Och här någonstans kan jag väl sakna deras version av Howlin Wolfs "Little red rooster" och lite annat fint tidigt. Å andra sidan är här otroliga, psykedeliska singeln "Paint it black" (1966).

Sedan följer ett ganska givet pärlband av Stones stora hits: "Sympathy for the devil" (1968), "Brown sugar" och vackra "Wild horses" (1971), "Beast of burden" (1978), "Start me up" (1981) osv osv. Och de där nya låtarna då?

Bättre än någonsin. Ett avslappnat, chosefritt, åldrat men väl rutinerat Stones ger oss bl.a. "Stealing my heart", där Mick Jagger sjunger som en gud. Och Keith Richards gör en fantastisk, långsam, känslig ballad, "Losing my touch". Jag som tidigare tyckt att Richards var kass just som sångare. Här visar han oanade möjligheter.

Betyg: *****