GEORGE BENSONS TIDIGA JAZZROCK

Den här skivan är för mig ganska nyupptäck och en glad bekantskap. "It's Uptown"  (CBS LP 1966) med George Benson Quartet.

Unge jazzgitarristen Benson är en av flera pionjärer vid denna tid som leker ihop en slags tidig jazzrock, eller jazzfunk. Det var ännu långt kvar till 1970-talets fusion. Men Beatles, rock, blues, soul och Tamla Motown fanns runt omkring, och det är klart att den generationens jazzmusiker tog intryck.

George Benson spelar en svängig, rapp, flyhänt jazzgitarr. Gärna med virtoust ackordspel. Lättspringande, men med ett klös och ett riv i strängarna. Det speciella med "It's Uptown" är också sättningen. Elgitarr, hammond-orgel, barytonsax och trummor. Alltså ingen bas i sikte. Istället fyller Ron Cuber på baryton ut det lägre registret. Och Lonnie Smith rullar runt på orgeln och fyller upp alla register.

Just det där med jazz på orgel känns tidstypiskt 60-tal. Det låter mycket läckert lyxigt och effektivt, men kan ibland slå över åt cocktailbar-hållet. Jazz på Hammond känns 60-tal som James Bond-filmer, heltäckningsmattor, cocktailkitsch och franskt mode.

Repertoaren på "It's Uptown" är allt möjligt. Många egna, bra, hetsiga låtar av Benson ("Clockwise" är suverän). Men även standards som "Stormy Weather" och "Willow weep for me". Och några Gershwin-nummer som "A foggy day" och "Summertime". På sistnämnda sjunger även Benson. Det gör han också mycket bra.

Betyg: ****