Lorres musikhörna

Musik, jazz, klassiskt, rock, litteratur, film, konst, kulturhistoria osv.

tisdag, april 23, 2013

HISTORIEVÄNDAREN SOM (NÄSTAN) KOM I SKY-MUNDAN

När The Beatles sjunde album "Revolver" (Parlophone LP 1966) kom ut var det "bara" ett nytt Beatles-album i raden. Alla var vana vid att låtstarka Beatles-skivor droppade in i jämn följd. Dessutom hände så mycket annat spännande inom rocken samtidigt, när allt nu utvecklades snabbt på flera fronter.

Därtill meddelade The Beatles att de skulle sluta turnera. I augusti 1966, samtidigt som "Revolver" gavs ut, spelade Beatles sin sista offentliga konsert någonsin, i ett San Francisco märkt av annalkande flower power. Att Beatles slutade spela live gjorde nog många skeptiska. Var detta början till slutet för Storheterna?

När så "Sgt Pepper" kom ut i juni 1967 och väckte en våldsam uppståndelse, analyserades kors och tvärs, ja då hade "Revolver" redan hamnat i skymundan. Idag är läget annorlunda. Medan "Sgt Pepper" nästan blivit ett tunggrott monument över sig själv, värderas "Revolver" som den främsta och mest inflytelserika i hela Beatles katalog. Någon rockkritiker skrev ungefär såhär: Om hela rockmusiken idag raderades av misstag, skulle den kunna rekonstrueras utifrån "Revolver".

Så sant: George Harrisons raka, distinkta rock i "Taxman". I balladen "Eleonor Rigby" skapar McCartney en stor lyrik om ödslig ensamhet, till George Martins intrikata stråk-oktett. Den är ett rent och stort mästerverk. Lennons mer än lovligt flummiga "I'm only sleeping", med nya klanger av psykedelia (baklänges-gitarrer), är oförskämt förförisk.

Så där bara fortsätter det. Paul gör underbara melodier i "Here, there and everywhere" och "For no one". John rivig rock i "She said, she said" och "And your bird can sing". George spelar sitar i sin "riktigt" indiska låt "Love you to". Ringo sjunger skivans lättsammaste sång "Yellow submarine", som också blev hitlåten.

Som alltid många kluriga kontraster i låtordningen. Mot slutet sjunger Paul soul med blåsare i "Got to get you into my life". Och så det sista numret, "Tomorrow never knows", ett av Beatles mest experimentella, psykedeliska spår någonsin. John sjunger till Ringos repetitiva rytm. Baklänges-gitarr, bandloopar och ljudeffekter kastas runt mellan högtalarna. Det är svindlande, berusande.

Ja, "Revolver" är storartad. Och central i Beatles mest avgörande utveckling. Och i deras inflytande på andra. En eloge också till Klaus Voorman (deras vän, konstnär och Manfred Mann-medlem) som tecknat det häftiga omslaget.

Betyg: *****