NÄR HEP STARS REGERADE...

Här finns den andra länken till förhistorien om ABBA. Den förra var Hootenanny Singers. På 1960-talet spelade Benny Andersson orgel i Hep Stars, som var omåttligt populära.

Han är andre från höger på bilden. Det är intressant att följa hela Benny Anderssons konstnärsskap i en linje från Hep Stars till ABBA, musikalerna och soloskivorna fram till Benny Anderssons orkester.

Men det är en linje. Den andra är att se Hep Stars i ljuset av svensk 60-talspop. Och där var det sångaren Svenne Hedlund som var frontfiguren. Ooo, vad alla tjejer i klassen på mellanstadiet var kära i Svenne!

Det lustiga är att Hep Stars började som ett riktigt rock'n roll-band - fast med långt hår! Tidiga Hep Stars spelade rediga raggarlåtar som "Kana Kapila" (1964), "Bird dog", "Cadillac" och "Farmer John" (alla 1965). Helvilda, råsvängiga nummer med fullt scenröj och Svenne som beundrade Elvis. Speciell är också hyllningen till Buddy Holly (1965).

Men snart övergick Hep Stars till en mjuk, melodisk pop signerad Bennys melodier. "Sunny girl", "Wedding", "Consolation" och inte minst den sensationellt fina "No time" (alla 1966). Och här var Hep Stars som allra, allra störst - just runt 1966. Då kom också den väl smöriga "Inatt jag drömde", som signalerade att man nu styrde in mot schlagerland.

Därefter tappade man fart. 1968-perioden blev en svår tid för både Hep Stars och många andra svenska popband. Den anglo-amerikanska rocken utvecklades nu så fort och våldsamt (Jimi Hendrix, Doors, blues, soul) och de svenska hängde inte med. Istället slutade Hep Stars som ett Svensktopps-band, nu med paret Svenne & Lotta i fronten. "Let it be me", "Speleman" och "Tända på varann" (alla 1968) är inga roliga historier. Den enda bra låten från den perioden, "Sagan om lilla Sofi", saknas märkligt nog här.

Det är faktiskt Per Gessle som gjort urvalet på denna samling "Hep Stars, 1964-69" (ursprungligen Olga/EMI saml.-2LP 1983, här som CD 1993). Det är i övrigt en utmärkt antologi, kronologiskt ordnad. Hep Stars genomgick på sätt och vis en baklänges utveckling. Men framför allt deras melodiösa pop från 1966 står sig mycket bra fortfarande.

Betyg: ***