FINE OTIS REDDING

Otis Redding var en stilsäker soulsångare inom den s.k. sydstats-soulen. Kanske den bästa. Han kunde sjunga de känsligaste ballader och de ösigaste groove-låtar med sin speciella frasering i sin skrovliga, struphuvuds-rossliga röst.

Att Otis Redding bara var 26 år gammal när han dog i en flyg-olycka var mer än en tragedi. "The Very Best of Otis Redding"  (Atco saml.-2CD 2000) är en generös antologi med 40 spår, vilket är mycket med tanke på att han inte hann göra så särskilt många skivor.

Bland Reddings allra finaste låtar att plocka ur här, kan framhållas "I've been loving you too long" (1965), en långsam, intensiv kärleksballad där blåsarna smyger sig på som en änglakör. Just stillsamma ballader som byggs upp till kulmen är ett signum. "Try a little tenderness" (1966) är ett annat exempel. Men där tonas låten ut abrupt när den knappt hunnit börja.

Det stilsäkra kompet var en tillgång. Booker T & The MG's plus The Bar-Keys stora blåsar-sektion gav Otis ett skönt gung i "Mr Pitiful" (1964) och inte minst i "Fa-fa-fa-fa-fa" (sad song) (1966). I "I can't turn you loose" är det ett riktigt drag, med basgång och blåsriff som gör att låten flyger fram, medan Otis kämpar och stönar.

Ytterligare två sånger värda att nämna är "(Sittin' on) the Dock of the Bay" (1967, utgiven postumt 1968) som blev hans sista hit. Det hade aldrig slagit mig in att låten naturligtvis handlar om San Francisco. När vi var där nyligen spelades den ofta på temat San Francisco-låtar. Och den andra är den politiskt laddade "A change is gonna come" (1966), komponerad av Sam Cooke. Den spelades flitigt när Barack Obama blev president i USA.

Betyg: ****