THE KINKS SAMLADE SINGLAR

Inte heller The Kinks tillhörde förr mina riktiga favoriter. Kändes lite begränsade, men samtidigt eleganta med charmen hos Ray Davies nasala sångröst.

Samtidigt var de definitivt ett arketypiskt 60-talspopband. Geniala i sitt (Davies) novell-artade sångskrivande. Och MYCKET engelska. The Kinks är så mycket London och Britain att det är en färgstyrka bara det.

"The Kinks : The single collection" (Sanctuary saml.-CD 1997/2004) är just det. Och en trivsam sådan, med alla gamla singelomslag avbildade. Så'nt är kul. Deras tidiga garagerock-låtar som "You really got me" (1964), med stökigt fuzzgitarriff, är jag mindre förtjust i. Men samtidigt, en låt som "Set me free" (1965), är något så nära en perfekt rocklåt man kan komma.

Så följer pärlbandet hits: "A well-respected man" (1965), "Dedicated follower of fashion" (1966), "Sunny afternoon" (1966) och inte minst "Waterloo Sunset" (1967). Ray Davies vemodiga elegans och hans gissel med tidens trender, fenomen och Swinging London. Och politik! Hör den beska "Dead End Street" (1966). Samlingen går fram till "Victoria" (1969) och "Lola" (1970). Och det är också deras viktigaste och mest inflytelserika period.

Ett helt nytt perspektiv på The Kinks och deras historia fick jag lång senare med sympatiske Ray Davies solo-platta "Story-teller" (1998), där han utifrån sin självbiografi sjunger och berättar om The Kinks tillkomst och historia på en mycket underhållande sätt. Men det blir en annan historia som jag får återkomma till.

Betyg: ***