FRED ÅKERSTRÖMS GULDKORN

Vissångaren Fred Åkerström var först och främst en uttolkare av andras sånger, i motsats till rivalen Cornelis Vreeswijk som både hade en omfattande egen sångdiktning och tolkade andra.

Fred Åkerström skrev visserligen en del egna visor, och väldigt bra visor. Men de var inte många och är i stort sett centrerade till det fina albumet "Två tungor" (1973). Istället var Fred en gigant och en mästerlig interpret. Inte minst av Bellman, där hans kopiösa inlevelse placerar honom i en egen division över andra Bellman-tolkare.

Men också av mindre kända Ruben Nilsson (1893-1971), vars fina Stockholms-skildringar fördes fram i ljuset av just Fred. I övrigt sjöng han Birger Sjöberg, Joe Hill, Lennart Hellsing, Stig Dagerman och den rätt okände Fritz Sjöström, med flera. Ofta fördelat på olika skivalbum. Och Fred hann göra många underbara LP med sina tidlösa tolkningar.

Ändå är denna samling, "Guldkorn" (Warner saml.-CD 1997) ett bra komplement till de Fred-album jag ska ta upp senare. Här finns härliga spår från hans första skiva "Fred Åkerström sjunger Ruben Nilsson" (1963), nämligen "Trubaduren" och den tragikomiska "Åkare Lundgrens begravning".

Hans förr mest kända "Kapitalismen" (1967) finns här ("..sådan är kapitalismen") liksom "Balladen om Joe Hill" (1967), med klyschig text som jag däremot har svårt för. Fred sjunger Evert Taube är något mera ovanligt, men "Fragancia" är med, liksom finstämda "Kajsas udde" av Alf Hambe. Förknippade med Harry Brandelius är sjömansvalserna "Han hade seglat för om masten" och "Nordsjön" (här med ALLA verserna).

Så toppnummer som "Jag ger dig min morgon", Ruben Nilssons livsbejakande "Balladen om Eken" och en knippe Bellman-epistlar. Men dessa får jag alltså anledning att återkomma till.

Betyg: ****