FENOMENET SKOGMAN

Thore Skogman var ett fenomen. En helsvensk, klämkäck underhållare som sjöng knäppa skämtvisor i snabbt tempo. Så snabbt att han knappt hann andas mellan textraderna. Ett energiknippe besläktad med gamla bondkomiker.

Egentligen helt fel i en era av pop, mode och sex appeal. Men en outtröttlig glädjespridare som bjöd på sig själv med gott hjärta. Han tog risken att verka töntig.

En låtskrivare utan motstycke. Gjorde en massa egna inspelningar. Skrev sånger åt Sven-Ingvars, Jan Höiland och många andra. Det finns flera samlingar med Thore, men få som är bra. Dels är sällan alla favoriter med på samma skiva. Dels är flera av dem senare nyinspelningar, och de är inte lika kul.

"Min soliga dag : Thores bästa"  (CMCD saml.-CD 2004) är en hygglig samling. Men det är den bara den tidige Thore Skogman som är rolig och kult, och det innebär halva skivan här. "Surströmmings-polkan" (1964) är en favorit. Liksom "Storfiskarvalsen" (1959) och "Dra ända in i Hälsingland" (1962).

Mycket om svenska landskap, och fenomen (lumpen) och traditioner (surströmming). Alltid oförargligt käcka. De snabba nonsenstexterna och ordlekarna kan erinra om Povel Ramel. Men Thore Skogman var sin egen. Kan sakna "Penninggaloppen", "Jämtgubben", "Plättlagen" och några till. Och även här är gamla inspelningar förrädiskt blandade med sena. Därför är inte heller detta den där ultimata, roliga retro-samlingen som man kunde önska sig.

Betyg: **