RUBBER SOUL - HISTORIENS SNYGGASTE SKIVOMSLAG!

The Beatles poserar i perspektiv underifrån. Allvar, mystik. Snygga mockajackor. Och så den psykedeliska designen på texten. Det är stilfullt. Gruppnamnet var överflödigt på omslaget.

Beatlarna signalerar en ny era. Ett inåtvänt allvar, bort från de stökiga konserterna med skrikande fans. The Beatles befinner sig i ständig rörelse. Med producenten George Martin söker de sig vidare. Mot nya klanger, nya ackord. Utvecklar sitt låt-skrivande ytterligare en bit.

"Rubber Soul" (Parlophone LP 1965) är sensationellt bra. På "Norwegian wood" spelar George sitar för första gången. "Nowhere man", en underbar trestämmig popmelodi med dylansk text. Också texterna utvecklades snabbt nu. Blev mera komplexa, cyniska. Bort från de tidiga årens banala kärleks-historier. "Think for yourself" av George, med Paul på fuzz-bas. "The word" med George Martin på skenande harmonium.

Men allt samtidigt så utsökt melodiöst. "Girl" och "In my life", två av Johns finaste ballader någonsin. Liksom Pauls strama "Michelle". Och en sång som "Wait", den hade blivit en stor hit med en annan grupp. Med Beatles är den "bara" en mellanlåt på ett album. Och John avslutar med svartsjuke-svavel i "Run for your life".

Men en sak är problematisk med "Rubber Soul". Stereo-mixningen. Den är inte bra. Faktiskt mindre bra än på deras andra LP (utom de två första). Trots det vill jag höra Beatles i stereo. Inte i mono som puritanerna förespråkar. Och än en gång - omslaget! Det coolaste i hela skivhistorien.

Betyg: *****