I SMOKING OCH LÅNGKLÄNNING...
Nu för tiden kan jag både tjusas av och få migrän av Eurovisions-festivalens övermättade glitterkaskader och pumpande techno-beats.
Det här är något annat. Musik från en avlägsen tid. Speciellt 1960-talets schlagerfestivaler (i ordets riktiga bemärkelse). Det var svart/vit TV, tjusiga damer i långklänningar, herrar i smoking, stora orkestrar med dirigent och stråkar, artigt applåderande publik.
Och det var refränger. Melodier. Schlagers som tog tag och fastnade. Sådant kan jag sakna nu. Allt var så klart inte bättre. Mycket strunt har fallit i glömska. Och många fullträffar har stannat kvar. Liksom nu.
Eurovision Song Contest har blivit en jätteapparat, med stor nördfaktor för listor och experter. Det folkliga intresset är enormt, vad man än säger. Här är den officiella utgåvan "Congratulations : 50 Years of the Eurovision Song Contest : All the winners and favourites", vol. 1 : 1956 - 1980 (CMC Eurovision saml.-2CD 2005) med en rikt, välgjort urval av tidernas melodier.
Man kan erinra sig den makalösa, franskspråkiga trilogin vinnare för 40 år sedan: Monaco; Séverine - "Un banc, un abre, une rue" (1971), Luxemburg; Vicky Leandros - "Aprés toi" (1972) och Luxemburg; Anne-Marie David - "Tu te reconnaitras" (1973). Tre så refrängstarka, livskraftiga sånger på rad är en ren fröjd.
Här finns också andra egna favoriter, som Grethe & Jörgen Ingman från Danmark, med sin poetiska jazzvals "Dansevise" (1963). Och så finns alla de där som inte vann men som stannat kvar. Därför så bra att urvalet är inte bara vinnare utan även favoriter. Storbritanniens Cliff Richard var så självklart segertippad med sin glada "Congratulations" (1968), men blev snopet brädad av den betydligt svagare Massiel från Spanien. Och tänk på Italien, Domenico Modugni - "Nel blu, dipinto di blu", mer känd som "Volare" (1958). En självklar klassiker som inte heller vann.
Ett fint bidrag från Spanien var annars Mocedades "Eres tu" (1968). Redan nämnda Vicky Leandros sjöng också för Luxemburg "L'amour est bleu" (1967). Välkänd i många inspelningar som "Love is blue". Och så en annan av mina stora favoriter bland icke-vinnarna: Läckra disco-låten "Djingis Kahn" med Djingis Kahn från Västtyskland (1979). En svängig hitlåt som krokar fast.
Ja, det är många karameller att glädjas åt på denna skiva. 1956 - 1980 är också precis den period som intresserar mig. Och vi påminns om att hela Europa på den tiden var bara halva Europa. Öst fanns inte med i tankevärlden i det kalla krigets tid. Men i gengäld finns här Åse Kleveland, France Gall, ABBA förstås, och Baccara. "Lyxämbooorg, douze points".
Betyg: ****
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home