GULLIN MED SAX OCH STRÅKAR

Mera fin, svensk jazz från anno 1964. Och ännu en skiva jag associerar med besöken hos konstnären Ulf Eriksson och hans väldiga jazzsamling under tidiga år.

Lars Gullin var alltså den svenska jazzens stora stjärna nummer ett under 1950-talet och Cool Jazz-epoken. Hans luftiga spel på barytonsax skapade poesi och skönhet ur det otympliga instrumentet. Han blev idol i USA i en tid när svensk jazz var mycket framgångsrik där. Men själv kom han tydligen aldrig iväg till USA.

Istället bodde han tidvis i Köpenhamn. Hans 1960-tal var svajigt pga tungt drogmissbruk. Men han fortsatte göra odödliga skivinspelningar. Bland dem var "Portrait of my Pals" (Columbia LP 1964). Definitivt en svensk klassiker.

Här arbetar musikern, och också kompositören, Lars Gullin, med stråkarrangemang till jazzgrupp. Inte som smörig bakgrund, utan med intrikata stråksatser för liten kammarensemble. Det är smakfullt och mycket tilltalande. "It's true", "I've seen", "Prima Vera", "Gabriella" och titellåten. Förstklassigt spel och fin jazzmusik med stämning. Liksom Jan Johansson har Lars Gullin en touch av svensk folkton. Men på ett mera abstrakt plan än som i Johanssons traditionella spelmanslåtar.

Betyg: ****